Aftonbladet – 19 november 1844, sida 2

ednaste nummer iniörda förslag tiil törändring 1 privatbankernas orgavisation. om UTDRAG AF ETT BREF FRÅN NORRA HELSINGLAND. Man hoppades i Helsingland, att vara för framtilen befriad från den ryktbar vordne Eric Jansson rån Ö:terunda, sedan han i våras, efter att hafva örmått Larson i Alta att uppbränna å båle sina bästa andaktsböcker, till ett värde af flere hundrade riksda!er, bade blifvit gripen och afförd ifrån orten; men man bedrog sig. — Emot allt hvad man kunde förmoda. ställde vederbörande honom snart på fri fot, så att båda det omnämnda och andra hans ofog blevo för horom utsn vidare påföljd. — Na är han åter i Hesingand, dj-rfvare än förra gången. samt skryter nu öppet öfver att äga skydd af de mäktigaste personer i semhältet, ja, af sjelfve Konungen. Eric Jansson hade nemligen, sedan han blifvit ställd på fri fot, i sällskap med någre af sire anhängsre, sökt och erhållit nådigt företräde hos Hsns Maj:t. — Na utsprider han, att Konungen skall, vid detta företräde, icke allesast lofvat Eric Jansson skydd, utan äfven tillagt, att han, Konungen, icke aktsde Lutherska presterskapet mera än en lus på en kal — Man vet dock, genom tilförlitlig underrättelse från Stockholm, att rätta förhållandet, vid omförmäldte företräde, varit, att Hans Moj:t frågat de företrädande, om da ,sökte nåd eller rätt, samt att, på det afgina spotska svaret, att de blott rökte rätt,, Konungen i korthet genmält, att de då ägde vända sig till domstolarne. A3jölp — Eric Jansson är trodd på sina ord icke dess mindre, af mången. För rärvarende är han i Delsro, dit åtföljd af omkring 40 personer från andra socknar, nemligen af män från socknarne Alfta, Ovenåker, Mo, Söderela cch Enånger, samt af både män och qviaror från Forssa. Han predikar offertligep, att vidundret. som omtalas i Uppanbarelseboken, är Luther, och att det omtalade vidundrets terten är den Lutherska lärar. Han sysselsätter sig också med att bilda lärsre. Så hafva sönerne till börderne Olof Olsson i Källeräag och Pebr Olsson A: s. 4 i Opysjö, Delsbo socken, nu i 3:ne veckor, i denna afsigt varit i skola has honorna, och redan kommit derhän i-lärdomen, att da, den 7 dennes (Nov.) yjorde ett försök att examinera sin kyrkoberde, för att utröna, huruvida hen vore revlärig. Kyrkoherden och liasmaänen i Delsbo, Landeren och Delin, infunno sig den 7 dennes uti Oppsjö by. vid en af Eric Jansson då derstädes hållan konaveatikel. Deras afsigt att afstyra Eric Janssons ofog förfetades så mycket mer, sam Eric Jansson från början till slut uppenbarade och bibehöll den största fräckhet, tilltalande Landgren med intet annat namn än djefvulens tjenares, och försäkrande att han vore den mest djefvulska prest, som han någorsin sett, ehuru visserligen p,slla prester vore den ondes tiesaren. — Detta föranledde Landgren, a!t följande dsgen agifva den härhos i vidimerad afskrift bifogade embetsskri?velse, som också expeditionsbefa lninesmannen Delin, med flere egna tilligg, samma dag afsände med posten till Landshöfdiogeembetet i G fle. Man får nu se, om vederbörande tillåta hvad som önskas och begäres, neml. Eric Janssons ställande under laga åtal vid verldslig rätt. I Helsingland tviflar man derpå, emedan Eric Jansson slepp så lätt i våras. Mig synes det likväl otroligt, att de, som maktene hafva, skola kunna tillåta denne djerfv2 äfventyrarte, att längre onäpst få bedrifva sitt ofog, hvaraf en oberäknelig villervalla och olyckliga följder eljest snart skola visa sig. Till kronoexpeditionsbefallningsman Delin. Delsbo. Efter att tvänne gånger hafva besökt dena kringstrykande bedragaren Eric Jansson från Westmanland och hans förförda anhängsra härstädes, nemligen första gången sistl. Christi-himmesfårdsdag, då han höll en konventikel midt under gudstjansten, och andra gången i går, den 7 November, fianer jag att alla varnipgar på honom och hans anhängare äro fruktlösa. Till följe häraf anhåller jag att tit. måtte utverka Justitiekanslersembetets tillstånd, att till häradsrätten Instämma förenämnde Eric Jansson, såsom den der utsprider läror, som snörrätt upphäfva både vår evangeliska lära och all sann sedlighet, samt do af hans anhängare, som upplåta sina hus åt bedragarens föreläsningar och hela veckor hyst passlösa personer från andra orter, hvilkas frejd bärstädes är platt obekant, emedan bedragaren stryker omkring med ett följe af nära 40 parsoner. Vid mitt sista besök träffade j:g honom under sjelfva föreläsniogen hos bonden Olof Olofsson å Käller äng, då han började uösa sitt vanliga ovett mot mig och alla Lutherska lärare, och hota med undergång. hvartill han lärer inbilla sina anhängare, att äga M. Kozungens medverkan sig tiilförsäkrad. Tillspord huruvida han änru vidhöll att Lutber vore en djef vulens tjenare och kristendomens förderfvare, stod han deri fast; förklarande förrämligast, att läran om