Aftonbladet – 14 november 1844, sida 3

som E. M. har behagat tillskrifva mig ifrån Neapel och hvari E. M. berättar mig, buru liten ledighet bli örrig under dess åtskilliga utfarter. Om mina mini strar varit E. M. till någon nytta, har jag ej skälat åegra de befallningar; som jag dem gifvit, och hvar med jag ej haft andra afsigter, än att lemna E. M ett bevis af min vänskap och uppmärksamhet. Så som jeg ej erbållit något bref ifrin H. M. Kejsaren sedan dess resa till Italien, så kan jag ej tillfredsställs E. M:s nyfikenhet angåsrde den tanka, som denne monark byser om Grefven af Haga. Hvad jag är si ker om är, att förtjensten ej uadgår ett grundlig snilles skarpsynthet, som alltid sysseisätter sig med nyttiga föremål, och ej lemnar åt frivoliteter annar uppmärksamhet, än. den granskande och djupsinnigt betraktarens. Då E. M. begifver sig gesom Rom Venedig, Parma, Milano til Frankrike, ber jag E. M. vara öfvertygad, att mina önskningar följa des: resa. Imedlertid, om E. M. önskede nyheter frår våra länder, så skulle de bliva, att man beklagar sig mycket öfver spanmålsbrist, öfver sällsyntheten afpen. ningar, öfver den tidens svårigheter. Da gama lof orda det förflutna, de unga hoppa och dansa. Likväl äro vi änru rika på projekter. Mean debiterar, at! E. M. bemligan gör tillredelser att bemäktiga sig Norge. Jag tror ej ett ord deraf, och oj heller mel på ryktet. som hotade mig. med ett infall i Finland, der E. M. ämnade, såsom man påstår, nedsabla mina svaga garnisoner och gå rakt på Petersburg, förmodligen för att der supera. Då jag lägger ingen vigt på hvad man yttrar i konversationer, der för ati försköna diktionen, oftare inbillningskraftens språng röja sig, än sanning och möjlighet. så säger jag åt hvem, som vill höra det, helt enkelt, att det blir inganting af hvarken med det ena eller det andra. E. M. ser, att, ehuru i Norden ej finnes Pompejis ruiner eller andra sådana föremål att uppvärma inbillningen, vi lizväl ej fullkomligt sakna densamma. Då E. M. ej har för. nummit volcanen Vesuvs dån, så hir E. M. roat sig med åen lilla volcanen Abbe Gallianis 4) konversasion, som jag blott genom ryktet känner. Jag har innu ej läst hans bok om de neutralas rättigheter, eduru man lofvat mig den; men jag är skyldig E. M. en tacksägslse för dess rekommenadstion hos Abbe Gailiani, och allt det angenäma E. M. i aaledning deraf säger mig. Det är med nöjs, som jag förnimmer de dagliga framsteg, som Kronprinsen gör, och utt mina soasöner dertill ba bidragit. Jag tackar för ien del E. M. såsom vän och slågtizge tager i bilägandet af mina tvitigheter med Porten, och ber E. U. vara öfvertygad om mitt deltegsnde i allt hvad E. VM. angår, förblifvande städse med utmärkt högaktring och synnerlig vänskap, min Hz: Bror och Cousin, Eders Msjestäts Goda Syster, Cousine, Vän cch Granne. CATHARINA., ) Till grefve Creutz skrifver Konuagen (N-apel d. 44 Febr. 4784) om dence man, som så länge hade lyst i den Parisiska sällskapsverlden: jag bar gjort bekantskap med Abbe Gailiani, som har mycket talat med mig om er. Han är mycket älskvärd och ganska instruerad.s