Aftonbladet – 13 november 1844, sida 1

fortfar att vara pannerymden och pannans beräknade afverknings-förmåga, så är det för hvar man bekant, buruledes den menskliga uppfinnintsförmågan hittills alltid, genom förändringar i pannornas konstruktion, ledt sig till utvägar att med en begagnad mindre panna tillverka en nästan lika stor qvantitet bränvin, som med en större; och alldenstund det så lärer komma att tillgå äfven hädanefter, och då denna beskattningsgrund således är i hög grad fautive; så kan jag ej annat än på det högsta beklaza, att frih. Hamiltons af mig och flere understödde försleg till mäskekarens beskatiande, såsom den pålitligaste hittills kända beskattningsgrund, icke kunde inom de höglofl. utskotten vinna majoritetens bifall. Och hvad slutligen 2nzår tillämpningen af den antagna beskattningsgrunden, så hade jag önskat, dels att densamma å husbehofsbrännin;en sntingen alls icke kommit att tillämpas, eller ock tillämpats i så ringa mån, att, tvirtemot hvad nu torde inträffs, husbehofsbrännaren icke, ej en gång inför sig sjelf, kunnat, i den dryga skatten, finna en ursäkt för utvidgning af sin bränneri-rörel:e utöfver konsumtionsbehofvet, dels ock att tillämpningen deraf å salubränningen ej blifvit strängare, än att salubränningen, genom dess lägre tillverkningspris, förmått småningom undertrycka all husbehofsbränning. Ai herr komminister Janzon. Mot höglofl. Bevilln.utskottets betänkande, rörande bränvinsb-ärningen m. m. får jag vördsamt afgifva följande reservation. as All lagstiftning i en christ!ig stat bör röja christendom, det will säga, den bör ådagalägga vishet, kärlek och rättvisa Sker man dessa grunddras i vår bränvinslagstiftning, fruktar jag att, om man än lägger den framför den beryktade Jonas Lindberghs ryktbara hydroxygen-raieroscop, man förgcäfves skall spana efter ett drag af nämsde egenskap; och dermed har jag dock icke sagt att deunz föreslagaa stadga hvarken är bättre eller sämre, än hennes föregångare. Ilon grundar sig på en lögn, nemligen den, att en frisk menniska behöfver bränvia till dagligt brut, ehuru både vetexzskapen, historien och hvarje menniskas erfarenhet hesanna, att man mår bättre af att bortiägga, än bibehålla spritdrycker. Jeg kan med egen 44årig erfarenhet bestyrka detta; och skulle min erfarenhet jäfvas såsom mindre tillämplig för dem. bvilkas kall det är att utom hus under möda och ansträpgning trotsr klimatets hårdhet, hånvisar jag, med förbigående af tusentals exempel ur samtiden, till Sveriges störste hjelte, Carl dea XI och hans kämpar. Sannerligen, han kröp icse bakom kakelugnen i elakt väder och anlitade hvarken vin eiler bränvin för att skaffa matlust, värma kroppen eiler lifva modet på slagfältet. Vår bränvinslagstiftning, som, i förening med förordningen om fylleri och dryckenskap, utgör ett helt, kan naturligen indelas i trenne kapitel, af hvilka i A:sta kap. handlas om huru raan skall bränna, 2:dra kap, huru man skall supa och i 3:1je kap. huru man sksll straffa dem, som supit. Dat är vishetan, menniskokärleken och rättvisan i dessa stadganden, jag med få ord vill tazs i betraktande. Hvad visheten angår, frågar jag, är det vist eller ens förnu tigt, att, i ett land, der man ofta behöfver köpa säd för stora summor och årligen inörskrifva l(adugårdsprodukter för omkring 3 millioner rår bko, då befullmäktiga jordbrukasrne, att i bränvin förvandla omkring 35millioner tungor säd och potater, bvilket qvantum, fördeladt på hemmantalen, gör 76?; tunnor på hvarje hemman och minskar med 12V, tunna fidoimnen för hvar person. Lägger man härtill förstöringen af skoz, hvaraf mera åtgår under bränvisspannorae, : än i alla Sveriges masugnar och stångjernshärdar, ! och dagsverken, som kunnat användas till husslöjd och nyttigt arbete; blir landets ekonomiska : förlust ofantligt myckset större. Efter måttligsste ! Å Å prohabilitets-räkning uppsuper svenska nationen 16 millioner rdr bko i bränvin åriigen, och för denna ofantliga summa, som med en tredjedel öfverskjuter hela statsbudgeten, bef ingen hungrig! mättad och ingen naken klädd. Är det väl un-l derligt, att landet utbiettas af sådant slöseri, att! silfret utsopas ur bankers hvalf, att staten försät-X :es i konkurstillstånd ? — Och så!unda hafver det s sig med visheten i bränviasstadgan, c I 2:ira kapitlet, der man har att söka menni-t skokärleken, stadgas huruledes proiucanten, betje! nad af krögaren, på ett för båda vinstgifvande sätt må, hufvulsakligen på de ieke brännande, ls kunna traktera bort dessa millioner kannor brän-k vin, och vid alla tillfällen mot kontanter, kläder Åå eller tjenstbarheter tillhandahålla en vara, som, efter hvad erfarenheten visar, lånst kraften afl Circe: troilspö att, enligt mythen, förvandla men-e niskor till svin, att framtrolla härar af tiggare och rottslingar utaf flitige, ordentlige och Jycklige!l nenniskor. Sar man sedan på denna kliss pro-l etärer, hvilka bränvinet skapat och skapar, dejis ler lefva för degen, på djurs vis, hvilkas kyrkalk r krogen, der predikan i ottesång, högmässa ochd ftonsång hålles med sådsnt tel, som krinker godsS eder, der bönerne heta svordomar och pselmerne ci ro liderlize visor, der krögarn är presten och li; Itaret ör disken, der bemmet blifver korrektionz-k us eller fångelsa och sotsängen mångea gång stupis ock och kyrkogården galgbacke; tänker rman ro rpå, då får msn en viss respekt för den men-de iskokärlek, som i vår bränvinsförfattning gör sig!0 lande. Den bär dock pregeln af vår tid, som v idel ömhet icke bsr hjerta att neka ynglingen ri! jjet att bereda sig för schavotten, Öch vareur tta mA santa AA INTAR