Aftonbladet – 13 november 1844, sida 1

farvatten eller säkert utpricka måtulishetens zegeljed. Dock rättvisan häraf kan icke betv.flas, alldenstund 3:1dje k:piilet, som innefattar förordningen om fylleri och dryckenskap, stadgar, huruledes man må gripa, fängsla, i håkte inspärr:, sp5a, hänga elier på andra sätt ur derna verlden affarda dem, som supit. Sannt är, att ofvannämnde förordning endast talar om straff i och för ruset, men då riset förbereder de flesta brott, står dennaisyme manhang med öfrige straffoestämmelser. — Mången tror, att förnuftet är för mennisken en icte så obetydlig egendom, att det kan vara värdt en 40 å 50 Rdr B4so. Och då verldslig lag bestämmer högsta kroppsplikt eller 40 par spö för stöld af detta värde, tyckes väl att krögarer, som stjäl bort förnuftet från sin nästa, också icke borde blifva loitlös. Detta vore så mycket mera rättvist, som ban tager serskild betalning för denra stöld af den bestulne, måsgem sång ända till sista såljbåra (klädespalten. Mea då förevarande bränvinsförordning gjort detta till hans lagliga födkrok och kall i saten, är härom intet att s:ga. Han skaffar nog fångar ändå i sitt ställe, bvilket synes solklart deraf, att staten i fångvård redan påkostat 746 000, och tros änvu behölva 50,000, så att he!a fångvården, blott för detta år, stiger till 766,000 Rdr Bio, en fångvårdskostnad, som, jemrförd med folkzummearn, icke torde hafva sin like i hela vida verlden, och som icke obetydligt öfverstiger. hela bränvin:b2villningen, blodspenningen, hvarför staåten säjjer den ena brodrea till den andra. Ekzonomi betyder ev reglering om bus, att dessa må inrättas ändamålseuliga för Ioflig och nyttig verksamhet. Ar vål denna b änvinsstadsa ett nationen värdigt tempel, der en vis, menniskoälskande och rätivis, med ett ord, en foste;lindsk anda kan inflytta, bo trefligt och verka med godt samvete. Msn invänder: det moraliska får i en ekonomisk lsgstiftning icke för mycket tagas i betraktande. Hvad! skall man då eldrig kfurna tänka sig civilistiopen uåde: annen bli och nätet? Och har derne intet an det oförfarna bjertat, som, upplift föriskt solskivamer, surrar omkr något af de å ala sidor omgifvaude, fisa, men starka, Iccknit, när han gripas al spindein2 klor och våndas under dödskampen, har, frågar jag, vår upplysta tid intet annat svar åt des olycklige än: bvad kommer det miz vid Såylle sig sjolf den sig ej bättre föresågn; då måste ryan väl tilstå, alt andan af vår beprisade bildning är an 3rym inde, och lyckligare vore att bo i en ödemark eller bland vildar, än i ett civilisersd: samhälje,. Det vore ju kristligt att spa bort dessa iocknät tillika m2d spindeln, den kalla, grymma er,0ismen; det vore i sin ordning att upplysninzen åtoge sig deama städning. Detta biefve ock ekonomiskt; ty ett borgerligt välbefisnande kan icke tänkas, än mindre förverkligas, utan ett sedligt. Man torde säga: jordbrukaren I ningen ör att bära skattebördorne. Alldenstuad penningen för detta bzhof endsst kan fås genom bränvin, måste han bränna. Ja, här her j g igen min gamle målare i min ort, som usder vedbrist skrädde af kvutär och väggar pi sin stuga och eldade med så länge det bar siz. Men — för att nyltja ett exempel — om ea viss hörda af besiämd tyagd fördelades på 92:10 att bira en viss väg, vore det väl klokt af den ena kamraten att fylla den andre? Låge det icke tvertom i dena förres intresse att hålla den sedaare nykter, på det att denne måtte kunna bira sin egen börda, helst, i motsatt fall, den nyktre måste bira icke bott den d:uckne kamratens börda, utan kamraten ock. Nu är staten en börda, den hvarje 2od medborgare bär finna !ju att bira; men är det klokt att berusa en drygdel af nationen, under förmodan att bärdan skall bli lättare för den återstående delen. Hoa måste ju, efcer all beräkning, bi tyngre ju färre, som bära. Lägg härtill bördan af da försupne, som icke ons kunna bära sig sjelfva. Tänk på fångvården och fattigvården. Om den penning, hvarför jag berusar min nästa, finge ligga qvar i nästans ficka, kunde ju han bjelpa mig att bära statens börda. Tvenne supar om dagen göra 22 Rir 24 sk. riksgälds om året; denna sutma, äfven med adrag af skyddsafgiften och bevillningen för arbatskraften omhon årligen i sparbanken insattes och förrärtades, skulle bli en tillräcklig skatt för å!derdomen och bespara fattigtården allt bekymmer. Main invänder: man bränner icke för bränvinets skull, utan för ladu ården, för dranken; men att bränna för dranken, att anställa sådana förödelser öfver menniskan i moraliskt, fysiskt och socialt hänseer d3 för drankens skul, det förealler mig, minst sagdt, lika afvita, som att sätta eld på sitt eget hus, för alt få bykaska. Följderna af denna husbillaingens för vridning ligga för öppen dag. Man känner verkan, men låtsar icke veta orssken. I bela Europa gilves icke zrågot land, al naturen mera gynnadi eller rikare på lifsförnödenbeter, relativt till folkmänglev, ceh af utländningen mindre beroande En verige. Det är salt, sill, kommuaionvin, mediinslier och några få andra artiklar, vi cundgängcen behöfva införskrifva. Stulla icke våra ä erfält, i vissa landskap, i fruktbarhet öfverträsnde andra länders, våra ängar, vira vida betesbarker lemna föda åt 3 millioner menniskor, och eriill med ett icke obetydligt öfverskott export? )eh våra skogar samt rika och förträffliga bergerk borde icke de gifva en afundsvärd nationa!kedom? Hvilka fält att odla? hvilka skatter att ppgräf va af härdiga bänder! Likväl kan icke Sverce