Aftonbladet – 13 november 1844, sida 1

PELSICKHVUCE UL USh avuuäbidisöNl Bar ICUSKaPp, SU: derstädes komme att begagnas, lemna en, relativt till råämnet, vida störe och vida bättra produkt, än mängden af våra nuvarande brännerier. D3 smärre pannorna skulle, med undantag af dem, som för kusbehbo7sbränningen voro, rödvändiga, innan kort upphöra, då egarne af mindre jordegendomar skulle finna s:g af det egna interesset uppmanade att heldre sä!ja sina produkter till da stora brärnerien, än med syn-ly bar förlust sjelfve drifva en dylik rörelse. Kontrollen i blafve lättare och beskattnicgen kunde uppdrifvas vida I högre än nu. Fylleriet, så vidt det fö anledes af en öfverallt befintlig tillgång å bränvin, skulle aftaga och I landthushållningen erhålla en vida naturligare riktnieg. 1 1 6 1 mm 0 m— AA 2 m— Men vill man, å ena sidan, ernå detta resultat, så! måste man, å den andra, tillåta husbehofsbränvingen till ett visst inskränkt belopp, för att sätta den mindre jordbrukeren i tillfälle att, om han :å ästundar, på detta sätt tillgodogöra egna spanmålstillgångar. — Hr von Troil skilide sig likväl så till vida ifrån friherre Hamilton, att han ansåg det husbehofsbrännin-, cen ej borde få bedrifvas i större skals, än med en enkel panna af 46 kannor. Hr Munck, B., instämde med frib. Raab rörande tiden för husbebofsbränningen och redskapens förseglig. Ansåg i öfrigt order salubränning, såsom oegentligt, böra utbytas mot fabriksbrämning och trodde beskaitoingen ej böra ske eiter pasnerymd elier mä-l. skekar utan efier tillverkarens uppgift och bokföring, . som altid vore tillgänglig för kontrollerande myndigheter. Beskattningens utsättande efter apparatens stör-! sta tillverkningsförmfga tvingar producenten att uppdrifva tillverkningen till det yttersta för ett kusnal utgöra skatten. De kostsamma förändringarna åred-: skapen skulle derigenom äfven förekommas. Skatten föreslås på denna gruad till 2 skillingar för tillverkad kanna så länge produktionen ej öfverstiger maximum l. enligt jordvärdet. Fabriksbränningens belopp skulle b:ståmmes till hälten i kanntal rcot egsndomens taxefringsvärde i riksdalertal. För al tillverkning härutöfver skulle skattas 4 sk. kko p:r kanna. b) att medelst fabriksbränning, somybör få verkställas med hvad slags redskap, som belst, och ega rum der jordegendomens taxeringsvärde uppgår till 2.000 rår bko eller derutöfver, må få afverkas hälten så många kannor bränvin, som taxeringsvärdet utgör, i riksdalertal; således för 4,000 rdrs taxeringsvärde i 2,060 kannor, för 5,000 rdr taxeringsvärde 2500 kan-. nor, 0. S. V.; samt c) att för all den större afverkving, som fabriken, utöfver den i förhållande till jordvärdet bestämda l: bränviasbräaniogs-rättighet, vill åstadkorama, skaitas! dubbelt, eller 4 skillicgar banko per kanna. : Af Hr prosten Berg: Då jag, ehuru lika med. hvarje sann menniskovän, beklagande, så väl till sitt väsende som sina följder, det stora, både il: produktionsoch konsumtionsväg rådande missbruket af bränvin, icke kan biträda deras mening, hvilka hoppas det öfverklagade ondas afbjelpande. genom några konvulsiviska kraftyttringar i lag-: stiftningen, t. ex. genom ett utfärdande totalt brän! vinsförbud eller genom en till Ll:ka verkan syftandel: tung bränvinsskatt, och då jag, framför alit, ickel. kan försona mig med den, genom konflikten af stridiga åsigter uppkomna ytighet, som, uti enl för handen hafvznde ekonomisk lagstiftning, ömsom uppvoffrar sjölfva axiomet i all ekonomi, ömsom vacklar i grundsatser och förråder en syftning till ojemn och orättvis beskattning emellan samhällets medlemmar; så nödgas jag, hufvudsakligen instämmaade i den af Hr frih. Hugo Hamiltoa afgifna reservation, protestera dels emot det sätt, hvarpå de höglofl. Beviilnings-, Lagoch Ekonomi-Utskottens plura!itet bestämt åtskillnaden emellan husbehoisoch salu-bränvinsbränningen, dels emot den grund, hvarpå bränvinsbe-! skattningen blifvit af utskotten bygd. Då de högltofl. utskotten, på goda skäl, företagit sig alt skilja emellan busbehofsoch salubränning, hade, efter min öfvertygelse, intet annat bordt med den förra begripas, än hvad sjelfva ordet uttrycker, att sådan bränning, som sker tiil hvarje hushålls konsumtiva bebof, och i följd hvaraf bränningsrättigheten äfven bordt tillerkännas hvarje hushållare i; allmänhet och icke blott jordbrukaren och fastighetsegaren, såsom ett slags monopolium. Medli salubränning deremot hade intet annat bordt för-, stås, än bränvinstillverkning till afsalu och utöf-l; ver husbehofvet. Något bestämmande af olika, redskop vid tillverkning af husbehofsoch salu-; bränvin hade så mycket mindre bordt ega rum,. som, gerom sådant bestämmande, man dels hop-lz blandat och fördunklat, i stället för att skilja och h reda sakbegreppen, dels gjort till en lag för det ojemnförliga flertalet af svenska undersåtare, den? ekonomiska paradoxen, att, vid förädlingen af deras rudimateria, de, på intet vilkor, må understå!4 sig att för minsta kostnad och besvär frambringaq den mesta och bästa varuprodukten. Visserligen, had2 husbehofsbrännaren, lika med salubrännaren,r bordt tillerkännas oinskränkt frihet att brönna pålg hvad sätt och med hvad redskap han sjelf helsts velat och förmått. Den invändning man gör, alt!4 härigenom skulle öppnats ctt alit för stort fält! för missbiuket till salubränneriernas förfång, får icke gälla; ty då man en gång företagit sig atll; skilja meilan ett produktionssätt till husbehof och , ett till afsalu, så har man äfven förutsatt reglen,s att det förra är och sker för husbehofvet ochk det sedaare för utom husbehofvet eller för uf-ly sättning utom hus, Mot undantagen irän nämndele regel, d. v. s. mot husbehofs-bränningens miss-a brus, målte kunna finnas ett correctiv i allvar-( iga ansvarsbeståmmelser, eller ock, om det ejln icnes, måste man tills vidare missbruken sig un-b lerkasta; men minst af allt, och i hvad fall somln relst, har lagstiftaren rättighet att förmena den cnelie nedborgaren mer än den andra att, vid sina rå-!q imnens förädling, begsgna sig af gifne konstförHD vättringar till föresommonde af skada och bero-af lande af vinst i sin handtering. Den så mycketse umtalade och rysligt afmålade öfversvåmningen ir f brär Vin, som skall uppkomme, i fall man ejla ; J l l