Aftonbladet – 9 november 1844, sida 2

sikerligen icke å andra sidan frånkänner Carl d Tionde och hans krigare den härförare-ära, som dem för örigt tillkommer. Vi kunna härutinnar ölja det icke sällsynta exemplet från riddartiden, att tvenne kämpar efter gifna och erhållna sår stogo hvarandra hjertligt i hand och förklarade hvarapnan sin högsktaing. Da tvenne för alla gamla städer från mede!tiden så betecknande institutionera:: skrån och gil!:en hafva naturligtvis älven at ålder florerst i Köperhamn, och de hafva florerat der till en mskalös grad. Det är icke längre sedan in ivpå 4780-talet man ännu i den danska hufvudstader offentligen uppförde de burleska upptåg, hvilka från äldsta tider vwsrit ifliga vid skråskyltarnas flyttande från en lokal till en annan. VWVid sådana tillfällen drog hela skrået i stor procession genom gatorna. Praktfullast var alltid snickerne: flytinipg. Först kom en Mercurius, liksom härold, för att förkunna tågets annalkande; derefter såg man skylten, uppburen af tolf gesiller; vidare en herde och en herdinna, hvilka under hela tiden drefvo kärleksullt gnabb och nojs med hvarandr:; så en liten Cupido med sitt pilkoger och sin båge, hvarfrån han tid efter annan utsköt en pil i luften. Eter Cupido kommo de fyra årstidersa med sina emblemer, och efter dem arkitekturen med sina attributer: de fem pelarordningarna. Pelarne buros af hvar sin gesäll. Et litet siycke eteråt visade siz en jägare och en 1öpare, båda med pistol i upplyitad hand. Dessa efterföljdes åter af fyra gesäller, som voro öfvade attfäkta med klingor, och hvilka på stadens förnämsta platser, medan tåget stannade, visade sin skickligbet för folket. Vidare kommo igen