Aftonbladet – 8 november 1844, sida 3

pjesen var ocksåsden största bland alla på expositionen befintlige snickarearbeten. Band flera vackra toiletsbord, syntes ett af herr Sundelius mest draga till sig damernas blickar; det var rikt på bildhuggeri och rätt smakfullt. Många shdra arbeten sågos med mycket nöj2, och måhäinla röjde snickarearbetena bland alla de största ramstegen. Detta erinrar om dan icke mycket fligsna tid, då alla bättre snickarearbeten måste örskrifvas utifrån, och om den då vidtagna utvägen att öppna en ingång till snickareyrket genom hallrätten. D-naa åtgärd väckte i början en viss harm, men också täflan, och derna har slasit väl ut äfven för embetssnickarenan, så att ngzen nu mer behöfver inom ijrågararande yrke efterfråga, om idkaren hör under skrå eller heallrätt. En här vistande utlänning, som tog notis om expositionen, berömde våra snickarearbeten, vad precision och soliditet angick, men tyckte tt de föllo sig något tunga; ref. för sin del skulle ägga mer vigt på anmärkningen mot den ojemnnet i stilen, som här och der röjde sig; ej säll:n vände nemligen, ait en och samma pjes hade dear af o!ika och temligen starkt konrasterande stiar; att texturn af ett och annat trästycke ej pasade t:ll de öfriga; torde få tillskrifvas nädvändigeten att hu:hålla med det utländska träet, hvilcen icke tillåter idkaren att förkasta ett redan ipteradt stycke. — I förbigående anmärka vi bland mickarearbeten en liten tafveiram (rån herr Roenkolm), af det nu moderaa jacarandaträet; den ar nemligen ornamenter af s. k. pastali, målade ikt jacaranda, och visade bur lätt denna träsort, om icke skiftar såsom mahozne, kan imiteray ned penseln; utlindska lackerade bleckarbeten mafva redan lemnat prof härpå. (Forts. följer).