Aftonbladet – 8 november 1844, sida 3

Bingsjö bönehus erbjuder intet anmärknings värdt, om icke rågra gräseligt fula måininga som på sednare åren blitvit förfirdigade och ick en gång ega den eljest vanliga förtjensten af fir sernas hjertbet. Hela altartaflan är så till mål aing som träarbete afskräckande, hvilket trolige: varit mindre händelsen, om en vanlig dalkaris artist och icke en förnämligare stadskluddare blif vit anlitad. Da hederliga Finnarne tycka doc! cke så, utan äro bjertans belåtna med det ny. målade templet. Altartaflen föreställer Christ nedtagande från korset,, hvilket äfven med för. syllda bokstäfver står att läsa derunder ien lika edes förgylid ram, och ovanpå detta stycke äro, några andra sirater oberäknade, ett par balfalnsöga beläten med qvarterstjocka hufvuden och nalftumssmala ben placerade. Predikstolen är, hvad org och tak beträffar, af gammaldags träsnidarerbete och gauska vacker i sitt pyputsade skick: leremot har den omnämnda artisten försett desamma med en ryggspegel i trenne fält; det med ersta upptages af ex gulmålad sol i upphöjåt arete, och de båda andra af bröstbilder, som skola öreställa dåvarande konungen och kronprinsen; vartklädda med blåa kommendörsband. Men för symetvåans, skull bar den ena sitt band från höer till venster och den andra tvertom, hvilket stadkommer en ypperlig effekt. Kyrkostolarne ro målade illene röda, och den lilla läktaren föredd med lika artistiska målningar, som altartaf. an. Eljest är den litla träkyrkan glad och injudande, och Finnarne göra vackra insamlingar ör dess underbåll, hvadan ock dess kyrkokassa r i ett blomstrande tillstånd.