Aftonbladet – 7 november 1844, sida 2

några af dem, som innehafva högre platser, icke skulle genomgå utan fara att blifva kuggade. Genom framställandet af dessa betänkligheter, å:yftär jag likväl icko att antyda en belåtenhet med den vanliga barnundervisringen. Det nekas icke, att denna varit mer och mindre vårdslösad i olika trakter, och att verksamma åtgärder påkallas för dess sorgfälligare vårdande; men att utsträcka den till tvång uti kunskapers inhemtande i vidsträcktare mån, eller i enlighet med den Kongl. Stadgan, anser jag blifva mera skadligt än gagneligt. Att den, som ämnar sig ia på fjenstemannabanan, skall äga vissa bestämds kuuskader. för att viona befordran, må anses nödvändigt. Hvad den blifvande bonden jemförelsevis behöfver, kan inskränkas till en grundlig och klar religionskunskap, samt att kunna skriiva läslig stil och räkna Quatuor Species i hela och erkla tal. Den större bokkuoskapen skul!e snart glömmas, om ej a alla, åtminstone af dem, hvilka tvingades att, tvert emot deras böjelse, inhemta hvad läraren har att bjuda på. Och fastän en högre upplysving än den, som h will: i allmänhet bibringats allmogens barn, är af behofvet påkallsd, månne derföre en sådan bildoing, som möjligen kuade locka en mängd bondgossar från det närande, till det förut öfverbefolkade tärande samfundslifvet, vore önskvärd och nyttig? Ar det icke snarare anledning att tro, att tillämpningen ar den Kongl. Stadgan, efter dess ordalydelse, skulle bliva en krätaför landet? ett tillintetgörande a svenska bondeståndet? Hvad samhället, hvad den enskilde vunne derpå, är ätminstona lätt att beräkxca. Deremot gives en annan art af bild som icke utes utande härflyter från en högre bokktuaskep, utan astbellre från ew mera utve dt begrepp och en klar uppfatinicg af religionens lare bud, en bildaiovg, som visar sig i vördaaden för hvad som bör vara heligt, uti lydnad för samhällets lagar, uti ett gt uppörande, uti en fredsam vandel, uti afsky för brottet och uti båg för nyttig verksamhet, och jeg äger dena öfvertygelson, att en sådan företrädesvis ger att göra ctt folk lyckligt, och att den, som sådan, bör etersträivas. Och då jag har anledning att tro, ett dotta ändamål kan vinnas, eadast genom skollärarens naturliga fallenhet för sist yrka och bans af inre känslor lifvåde bemödande, att lära barnet uppfatta och förstå bad det läser och i dess bjerta göra leivande religionans heliga sanningar, men ingalunda gecom läsning af en mängd böcker, som innebålla ett slags lärdom uti hi och crefi m.m., anser jag min pligt, såsora folkombud, fordre, att, till vinasande af dels ett förtydligande, och dets en modifikation uti merbemälda Kongl. Siadga, vördsammast foreslå: 4:0 Ait, till beredande af någorlur ingen vid seminarierns och fol , som dervid skola begagnas, ag Ja likhet uti kolorna, de da tills vi2:0 Att föreskriften i 4 S 3 mom. , rörande un visuing i trädplantericg och trädgår tsel uteslutes eller ock tilifälle öppnas för fkollärare att derom in. hemta nödig kännedom vid eeminarierna. 3:0 Att det kunskapsmått, som 7 i Kongl. Stad gan bestämmer för fattiga barn och för andra mec inskränktare fattnicgsgåfva, eler ren och åytande in aanuläsnisg af svenska språket, så latinsk som svensk stil; religionskunskap och biblisk historia, den gednare i något kort sammanhang till den grad, som erfordras för at kunna hos presterskapet börja den egentliga Nattvardsläcningen; kyrkosång för dem, som dertill öga aolag; öfeing att skrifva läslig stil och at räkna Qustuor Species i hela och enkla tal, må till: vidare antagas såsom ett misimum för barn i allmän het, likväl med rättighet för hvar och en, som det åstundar, att inhemta den högre undervisning, som lararen anses skyldig att medacle. 4:0 Att de socknar, inom hvilka fast skola icke kan i.rättas, befrias från skyldigheten att bygga skol bus och aaoskaffa bostad åt läraren, mot åtagande, att för det ena och andra hålla till hands nödiga :um på alla de ställen, der den ambulatoriska undervisningen kommer att meddelas. 5:o Rättigbet för sockaarne, att med behörigen examiserade lärare uppgöra ackord om lönevilkorea och derigenom bereda den lindring i undervisningskostnaden, som med afseende på lärarens större eller mindre nit, olika sysselsättning och öfrige sig företeande omständigheter och behof, möjligen kan åstad. kommas, i hvilket afseende jag äfven iö: reslår en ändring i 6 4 mom., så vidt samma momect innehåller föreskrift om löcevilkor till förenade klockare och skollärarebeattvingar. Möjligen kan någon invända, att jag med detta milt memorial åsyftar att motarbeta spridandet af en gagnelig uadervisniog ibland allmogens barn. En sådan tilvitelse vore dock ganska orättvis, ty jag önskar endast att medverka för undanrödjande af ett obilligt tvång till inhemtande af den högre bokkunskap, för hvilken paturliga anlag ej sällan saknas och der tvånget skulls verka ett skadligt afdrag i arbetsklassens nödvändiga ansträngning för tarflig utkomst och följaktligen minska dess tillgångar. Med ett ord, jag önskar borttagandet at ett tvång, som hos mån gen skuile alstra motvilja för kroppsansträngande Sys selsättniogar och detta allt, i följd af min orubbliga på erfarenheten grundade öfvertygelse, att det icke erfordras någoa vidtomfattande bokkunskap, för att blifva, hvad man i allmänhet menar med en bra: bonde. Jag känner ganska väl, att ett barn icke kan utbilda sig sjelft och att det behöfver en mångårig jemna hardledniog, för att blifva en pyttig medlem i samhället; men jag känner också, att en sann och lefvande religionskunskap jemte det som kan gagna den obemedlade i hans verksamma bf, utgör det första och enda nödvändiga vilkoret för hans jordiska lycka och sällhet och är derjemte öfvertygad, attsvenska bondeståndet, sig :jalft lemnadt, att fritt och otvunget begagoa den vidsträcktare undervisning, som folkskolorne komma att ersjuda, framgent såsom hittills, skall följa med sin tid i bildning och hyfsning och derutinnan, så väl som i annan samhällsgagnelig odling, bestå i en jemförelse med den arbetande klassen i Europas örige länder. ERE RT Tr Te nn nn