Aftonbladet – 6 november 1844, sida 2

snaltlar. Jag Har SCLLt UCH lMlnd UylDdla SVIN I merkantilt hänseende för hvarje år, allt mer hikgiltigvordne Götha kaval, utur synpunkten af eti dyhkt försvar beskyddas. Jag har förnumitit at detta centralförsvar åberopas såsom skäl för anläggningen af det högst kostssmma Carlsborg; me: utan ait fördjupa mig i betraktelser öfver centralförsvarets föregifna lämplighet, dristar jag så som en ögonskenlig sanning antaga, att den makt, som sysselsätter sig med försvaret af centralpunskter, ipnan den dragit försorg om peri:eriens säkerhet — som splittrar statsanslagen på afli;sinnan dena ännu fistat ringaste upppi vigten och angelägenbeten af det d — den har, med eller utan asigt. t; 1 fråga om värn mot yttre våld, äro en lika för rikets samtlige innebyggsre. må vara en möjlighet att vesterlandet, älvensom Sveriges södra kuster kunna, genom derv större flottan, bägnas mot fiandtlig invasion; mer detta gäller icke om det Kordltigare Sverige, der en dylik flotta af naturliga orsaker är oanvåndbar och der ännu ingenting är gjordt, för att från en fiendes öfverrumpling skydda dessa rikets vidsträckta kuster, hvilka äfven i närvarande stund befinnas handlöst öfverlemnade åt slumpen och godtycket, utan att ens fråga om ett slags kustförsvars-organiserande någonsin förevarit. Iages röst har mig veterligen förut höjt siz, för att åt detta tänkvärda förhå:lande v naa ett förtjent afseende. Deremot vete vi ganska väl, huru alla Rikets Ständers framställningar, rörande försvarsverket, blivit af den förra regeringen upptagne. Farhågan att Ständernas inflytelse kunde innebära en slags inskränkning uti Konungens s. k. prero vativ, bar, snart sagdt i aila dylika fall, verka! återhållande, och hvarje Ständernas företag, tili försvarsverkets gagn och bästa, har således merändels dukat under för den visserligen otänkbara, men likväl af de sednaare årens sal:r:erade press flitigt förespeglade möjligheten, att bifall till Ståndernas begäran kunde åt dem inrymma en slags rätt att jemte Konungen rezera. Fantasien om för långt sträckta demokratiska syftningar bar öfverväldigat alla den sedliga frihetens otvetydigaste utgjutelser. Dervid har det städse tått bero. Man har således icke sökt motverka den irriga föreställningen om en politisk jäsning. Med glömska deraf, att ett välbetänkt ordnande af rikets försvar, till betryggande mot yttre våld, i fråmsta rummet fordrar Juga hemma i landet, har man oanmärkt litit resa uttryck af medbor;erliga bemödanden :å gå och gälla som konvulsivi ska röreiser. Atminstone förefisnes intet spår, att man sökt skingra en sålunda bildad ogrundad fruktan, eller vågat något försök att verka annat tänkesätt. Det är möjligt imedlertid, att smickrets förnäma 2rrogance tillbakahållit dem, som det ålegst, att föra nationens talan; möjigt också, att försök i nyssnämnde väg icke uteblifvit, ehuru derom ingenting är kändt; men om ömsesidigt förtroende mellan rikets statsmakter eger något värde: om det är af vigt att en regering, äfver då hon finner sig hindrad att samtycka til folkombudens framställningar, icke vägrar rättvisa åt deras afsigter: om det är maåktpiliggande att lugn, ordning och upphöjda åsigter ieke må i de båda statsmakternas ömsesidiga förhållanden saknas, — så måste det erkännas vara en oafvislig pligt att icke med tystnad frbigå de märkligaste hinder, hvilka af omförmilita anledning leat i vägen för de förbättringar uti rikets försvarsverk, hvarom Rikets Ständer hos den förra Regeringen förgäfves gjort anhållan. För nyssnämnde Regering har det icke kunnat vara obekant, hvad ingen ovåldig militärperson med sakkännedom vidare förnekar, att. nemligen de, efter sista fredsslutet här i landet inrättade militärdistrikter, utgöra en alldeles o-yitig stiftelse. Att en återgång derifrån icke vid slikt förevetande blifvit tillstyrkt, är en anmärkningsvärd omständighet; helst denna stifte!se redan til!skyndat statsverket en ganska betydande förlust. De så kallade öningslägren hafva blifvit såsom lustläger ansedda, af anledning, att den öfninz, som föregifves vara deras syftemål, icke i någon väsendtlig, mot kostnaden svarande grad, står att senom dem förvärfva. Det skall måhända invändas, att statslyxen och militärfåfingan äfvev kräfva sina offer och stt statsklokheten i vissa fall bjuder att icke alltför strängt räkna deruppå: men i ett land, der, såsom ofvan är visadt, ett långvarigt fredslusn lemnats obegagnadt, för alt organisera ett nationalförsvar, byggdt på den osvikliga grunden af folkets sjelfständighetskänsla — der, i saknad både af tillgångar och försvarsplan. en större del af rikets vidsträcktare kuster äro, utan att tänka på försvarets nödvändighet, väralösa lemnade till rof för inkräktvivgslystnaden och brandskattningsbegäret — der skall man alltid med fasa fästa en synnerlig uppmärksamhet dervid, att den styrande makten, med åsidosittande af den allmänna säkerheteas kraf och det helas rättmätiga anspråk, tillåtit förspillande af försvarsverkets medel på föga båtande krigslekar. Konungens i grundlagen försäkrade rätt att öfve: rikets krigsmakt föra högsta beälet legitimerar ingalunda indelia truppafdelningars kommendering till arbete hos enskilde kanalbolag. Ej nog att sådant strider mot knektekontrakters anda och ordaförstånd; det ianebär äfven en afvikelse från de välgrundade statsekonomi-ka åsigter, om Rikets Ständer vid förra riksmötet antogo, då de, vid bestämmandet at frikostiga anslag för kanalanläggninzar, förbehöllo såväl rotehållarnes skydd Ara i ie att dat fär helsan ota