Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 1

Biskop H:llström: Äfven jag har icke kunnat örIka mig med utskottets rätisgrund. Den lyder: K -rgl. teaterns pensionskassa behöfver medel för ait ka pa bestridas sina tillhörande utgiter och derföre måste dessa på hittills öfligt sätt ansksMas. Fågan törer dock, om jag ej misstager mig, egentligen mindre kassans behof än huruvida det må anses vara rätterligt. att några bidrag till denna kassa åläsgas personer, sm med densamma hafva iagerting att skaffa. För min del miste jag bestrida att inlär dske skådespetare kunna anses förbundre skotta till en ivrätining. som för dem är helt och bålet fremmende. Det vill ock synss besypnerligt, att Ut-kottet icke arsett sig böra åtminstone föreslå en nedsättnirg uti ifrågavarande agift. Ty då den i betänkandet meddslade redovisningen ådagalägger, att kongl. hofkapellets kassa befinner sig i fördelattig ställning och kan undvara desa umgälder, och då för den så kallsda Nja teatern agiften til: korgl. testerns pension kassa blifvit af dicektiosen nedsatt till hälften, 8å tyckes denna etergift hafva bordt blifva allmäd rch komma ö riga skädespelaresällskaper till godo. M-n jag går dock, såsom redan är antydt, änvu längre Och tror, på göda skäl, att omförmälda afgift Welt ock hållet kör upphöra, frå en sanshällsklass, söm gemenligen är alltför medellös och tillika vanlottad. q Häåruti instämde doktor Säve, prosten Ekstrand, lektor Wa Imas och kyrkoherden Bergval. Diktor Wallin: Jag förenar mg med prosten Ljuvglabl i begäras om återr-miss. ehuruväl även jag uillhör Utskottet, Förhållandet med inländske och utländske skådespelare är i många fell olika. För utveck!ingen: af de. sednares. talang borde wan väl icke vara lika bevägen attgö;a uppoff icgar, som för de förstnämndaås. Det torde ock hända, åtminstone i landsorterna, att inländske skådespelare lita hvarj-handa mehn af de utifrån kommande, Och vore det måhända skäl. att den förlust, som drabber teaterkassan gerom de imärdske skådespetarnes bef-iande från all afgift till densamma, erssttes henng genom en örökad afeiit ef de utlåndske. E-farenbeten har visst, att det ofta, som man säger, bår siz bättre för dessa och att även de minst tealangulla histrioner, eft-r hvad förmodas kan, aftåga ur riket med icke obetydlig kortant behållning. Håruti instämde biskop Brubn, doktorerne Pettersson, Hvasser, Bexell, -Gummbus och Hallbeci, pro essor Wehiberg samt prosten Stabeck. Doktor Sandberg fsrklarade sig bifalla betänkandst, för att icke genom en återremiss föröka anledningarne til! riksdagens förlängding, och trodde. att man med fullt förtroende kunde åt regeringen öfverlemna reglerandit af detta hörmål, utan att Rikets Ständer eller högv. Ständet behöde inrå uti djusare betraktelser över det högre och lägre skådespelsväsendets förhållande till hva-ändra: Doktor Björkmanr:Jemte det jag förenar mig med biskop Hötlström, . ville jag taga mig friheten anmärka, att hvad här förordas, eodast kad gälla in!ändske skådespelare. Pill stöd för kong. teaterns pensiouskassas förmerta behof af ifrågavarande afgilts fortfsrande utgåsnde bar väl Utskovtet anfört några skäl, chburu de syvas bögåt svaga och vu torde å anses vars vederlagda. Hvad bewäffar bofkapellets pensionskases der iogen brist eger rum, finnas deremot alls ings skät anförda för bibehållandet af dessa inkomster, och jag förmodar ock, att de helt och hållet saknas, Prosten Ljungdahl anhöll, att, i anledning af hvad doktor Wallin yitret; få erinra, avt så väl motioner som betärkandet endäst shand!ar om irländske skådespelareoch deras befrianda från ifrågavarande agilt. Efter härmed slutad öfverläggning, blef uppå framstä:ld -propositiön -merberörde betänkande al Ståndet återremitteradt. : Doktor Sandberg reserverade sig emot beslutet. ——RTIEN BORGARE-STÅNDETS DISKUSSION RÖRANDE KONGL. MAJ:TS PROPOSITION OM REGLERING ÅF STÄDERNE3 TOLAG. . (Forts. från gåtdagsbl.) Hr Petre: Den stora sensation, som förevarande förslag synes hava väckt hos en icke ringa del af Ståndet, föranleder mig att tega detsamma i närmere betraktande. Bland de afgifter, som blifvit vissa städer tillerkäade, intager tolsgen ett utmärkt rum. Utgörande en af regeringsmakten stapelstäderne tillerkänd inkomst af så vä! derifrån till inrikes ort gående, som från utrikes ört dit ankommande varor, står den i-nära samband med tullen, Med en viss procert af det i tulltaxan för hyarje vara utsatta värde, utgår den likväl högst olika, enär tolagen blivit, efter så skiljaktiga förhållanden, bestämd att den i ena staden utgår med blott !, procent, men i andra städer med 4, 2, 2!V, och 3 proc. MHäiraf har vid j:mnförelse mellan to!agsoch tullagifter det missförbå!lande visat sig, att serdeles på inkommande varor en del af de sednare draga högre tolag än tull... Häraf har äfven uppkommit dea stora. olägenhsten, att en på rationella grunder byggd tulltaxa icke någonsin kunpat upprättas. Utder sådana omständigheter har K. kommerskollegium vid flera tillfällen inkommit med Ce Al a RR RR RR RAR KR LR