Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 1

lorden tog sin plats och bela dagen igenom från en glugg observerade när hans pinnar voro: fulla af sparfvar, då han samlade de små: stackars djuren och i en stor bur försände dem ti:l köket för att anrättas till middagen. Men der fanns, utom löjtnanten, som beundrade lordens snille och sjeliva bans besynnerligbeter, en till på Medinge, som följde den ädle lorden på hans jag!partier vid ladan, och detta var en liten trasig gosse, som till Matts, som dött om vintern och qvarlemnat sin hustru och lilla Anders i uselhet. Det var samme lill Anders, som kostat sina föräldrar så mycket, som nu fprsng på bruket från stuga till stuga för att få litet mat åt sin sjuka mor. Han försummade sig likväl mycket sedan lorden började med sin fogelfårgst; ty nu satt ban bela timmar och såg på huru fogel efter fogel slog sig fast på pinnarne och flaxade och skreko, så att ännu flere kommö i samma olycka. j En vacker afton satt han der åter på lur, då en liten grönsisks, som länge sutit i ett närstående träd, föll på det olyckliga infallet, att blanda sig med gråsparfpöbeln och dela dess öde. Det går merendels ill2,då bättre folk söker att närma sg det sämre, ty man får då också dela deras betryck, och så var det nu med grönsiskan, som fastnade .och om ej lill Anders varit, kommit. till köket liksom de andre. Gossen skyndade fram, tvertemot lordens tecken och befallningar från gluggen, löste fogeln från limpt och sprang sin väg. Engelsmannen svor en mängd goddam, men utan framgång; fogeln var och förblef borta, en förlust, som satte vår lord i misshumör för flera dagar,