Aftonbladet – 28 oktober 1844, sida 3

len sednare grenen af koasten endast var dilet tant. Lorden reste, och under alla kl.mater, på alpens snö och öknens sand, alltid utrustad mo: sina röda sockor och sina grå klädesstöflatter Han hade under en lång följd af år tåogat fosla på alla kontingenter. I Spanien blef samme lord öfverfallen af röfvare. Majoralen blef mördad, et par munkar illa stuckna och lorden afklidd sjelf: va sina sockor: allt fördrog han med ett stoisk un; men då banditerne hällde ut fozellimmet för att söka efter gömda skatter i burken, ste bans raseri till sin höjd, och om banditerne e junnit det roligast att smörjr öfver honom mec limmet, hada han visserligen fått låta sitt bf, och Eogland hade haft en raindre af spannnmålslagar nes försvarare. Men nog derom, episoden kom sig: från löjtnantens långa berittelse, der order pmin vän lori Ruteb, beständigt repeterades. — Men, återtog dea lilla hvita mamsellen, sedar berättel.en slutat, men denna t.fl:, Hr löjtnant bvad föreställer den? Mamselien pekade på de: som föreställde det vintriga landskapet. — Aha den der, sade löjinasten, -— åh de är en btea händelse från min barndom, en gan ska vacker liten hindelse, mamma ken omtalt den; jag måste tillsiga, om hvad? mina damer en vals e!ler en francäs? — Jaså vels, jaha ja: skall befalla en vals, — musiken bar varit tyst läng: nog. Mamma berätte, — men det är en lång histori; den. Med dessa ord sflägsnade sig löjtnanten oct patrone:san ombedd stslide sig midt emot taflan Jo, ser herrskapet, började hon; min Juius var er ten liflig och ostyriz gossa, når han var lito: förstås, — 2ck min Gud hvad han var söt, också brändes hans söta lockar hvar morgon, och lade