Aftonbladet – 28 oktober 1844, sida 3

1,600 Rdr lön för landträntmästaren med bibebållande af remisslage och provisioner, som i åtskilliga län skall ensamt å charte sigillaar utgöra omkring 600 Rdr, är vilkor som icke blifva att förkasta; isynverhet då göromå!en vid denna tjovst icke äro vidlyftigare, än att den räntmästare, som sjelf är någorlunda arbetssam, icke behöfver bestå sig ständigt skrifrarebiträde. Således visar sig, att förslaget är rundeligen tilltaget och tål afprutning. Iasändaren har sjelf innehaft kronofogdetjenst, sedan han i många år varit häredsskrifvare, och haie aldrig skäl att klaga öfver ringhsten af den lön han såsom kronofogde erhöll. Men deraf följer icke, att alla kronoogdar, som hafva indelta räntor sig anslagne, äro tillräck!igt aflönade, ty sådant beror på ortens undervisning; det vill säga huru räntepersedlarne förvandlas. Man som åtskilliga sportler, utom statsanslaget, åtfölja kronofogdetjansten, hvilka visst icke på året utgöra någon större summa, likväl något bidragande tiil lönetillökning. så tåla för honom föreslacne 4 600 Rdr nedsättning. Insärdaren måste dock medgifva, att han som häradsskrifvare icke ansåg sin lott afundsvärd. Ö?fverhopad af tjenstepligter, då ledighet till biförtjanster icke förekom, såg haa en betydlig del af sin riaga lön åtgå för embetsresor, skrifvarebj:lp och andra utgiter i och för tjensten; och syntes derföre framtiden föga tillfredställande, då genom familjens förökande ekonomiska behofven årligen stego; men tillfället befriade hosom från detta mindre ljusa prospekt, då han ge nom tjensteombyte erhöil bättre lönevilkor. Han anser så!edes häradsskrifvaren framför andra landsstats:jonstemän behöfva löneförbättring; men finge härgsdsskrivaren det lönebelopp, 1.233: 46., deputerade föreslå, skulle han vara belåten, och kuana afstå från sins au ingehafvande provisioner och arfvoden, hvilka borde indragas. Det för kronolänsmännen föreslagna lönebelopp, 450 Rdr, synes visst icke vara högt,! och borde e:hållas, om staten till denaa årliga utbetsloing egde tillgång. De olika lönevilkor landsstatstjenstemänsnen i olika lån hafva, samt risgheten af don lön många af dem åtpjuta, gör reglering och tillökning af lönerne nödig; men skulle deputerades förslag antagas, blir anslaget för högt. Head issindaren anser billigt vore, att det a? Kongl. kemmarkollegium år 1828 upprättade förslag till lönereglaring för landsstaten antages, åtminstone i åtskilliga fall. Da der föreslsgne lönebelopp, respenniogar och expenser deri isbegripne, 4 466 Rdr 32 sk. för landskemrersren och 4,200 Rdr för laxdträntmästaren, anser icsändaren dock för ringa, om alla provisioner och extra inkomster dem fråntsgas, enär de måste bo j stad och bstala hushyror; isynnerbet är anslaget för landskamreraren för lågt föreslaget, då han mycket får uppoffra för bestridandet af sin ansvarsfulla och mödosamma berattniog. Hvad åter vidkommer arslagen för kronofogden och härodsskrifvaren, 4,333 Rår 46 sk. för dena förre och 1 200 Rir för den sednare, doruti inbagripne expensar, respennisgar och skrifvarehjelp, anser ing. dessa anslag böra bostås och tjeostemänner dermed belåtne; men szulle, som färeslaget är, pu bestådde procenter och provisioner indragas. Issändaren kan likväl icke iosa skälet, hvarföre olikhet i löneanslagen emellan krozofogden och häradsskrifvaren skall förekomma, då desse tjenstemän stå på samma linia, och häradsskrifvare-jensten är lika ansva sfull, men mera mödossm än kronoogdens, samt häradsskrifvaren, då provisiozerna upphöra, icke får några extra inkomster. Komme krozolässmännen i åtrjutande af föraslsgna 320 Räer, blefvo dares knappa vilzor mycket förbättrade. O. i Oztober 41844. Z. (f. d. landsstatstjensteman).