Ty det var vid riddarstampandet, Som riksdagsmeriter han inlade?) På autorstalang ock prof han gaf, Och det var af git mot Tidens Andav: Att den bemska gästen fösa af, Skref han: Goda Råd mot Elak Anda. Men, vju simplare, ju enklare,, Var, hvad stilen angick, ej hans syftning; Som syns redan af den högre lyftning, Han så väl förstod densamma ge: Under siöd af förra branden sist, Bjudes en och hvar att underrätta (För all undgå all oordningsbrist), Alt i skick hvar spruta iståndsätta. Må tre dar förut, förrn (vill Guds nåd!) Vådeldsbrand i staden näst kan tima, Som härmed Borgmästare och Råd Låta dem, det vederbör, förnimma. — Under starka hettan, som all ann Epidemisk farsot, i rationer Får of stadsmanskep:t hvarje man Dagligt två köttätande portioner. — Som, i laga väg, jag tidning fått, Alt den trupp, som hit var kommenderad Redan genom Choleran åtgått, Varder ny förstärkning reqvirerad. — Att herr Lejas opodeldocs bruk Undertecknads gikt till nytta varit, Som rekommenderas hvarje sjuk; — Eafver, på begäran, jag erfarit, — Ea gång han förböd, på goda skäl, Eik, som uti Choleran aeflidit, Gå i land — och ingen kristen själ Lärer hans författning öfverskridit. — — , ) Den imitativa harmonien eller rättare disharmonien i denna vers torde ej undfalla det arma örat, som deri ostridigt måste tycka sig böra klackarna.