Aftonbladet – 21 oktober 1844, sida 3

ti hvar kejsar Nicolaus och tozung Ludvig Filip -I befiana sig, m:sstaga vi oss mycket om icke den t)hufvussakliga driffjedern till bådas handlinogssätt ; jär alldeles densamma. Dånna diuffjeder är det dynastiska intresset, dem öfvervägande kärlsker , till deras egen femij, ett ständigt och oroligt I strälvande att belästa denna familj imakten sam! tlomgifva dess medlemmår 7met rikesom och au; seende; Romanowska huret i St Petersburg, fa-I miljen Orleans i Paris — detta är det stora målet för Geras tankar och bekymmer. Visa en ;j balfdra:ex snda af bristatde tillgifvenhet för den kejserliga familjen i Petsr:burg och czaren skal: ned en religiös hänförelse slusga er ned till alla Itariarens qval. Hvad är likaså Ludvig Filip. ;sJeoda Ossorg? Ati befästa grundvalen sör sin dy aasti och nedsk uta. dess rötter så långt makten a Jhans poliuk förmår i det franska Jyanets lösa joch sandiga jordmår. Hvarje inre politisk lag, som sedan år 41830 utgått från den franska krosan, har haft detta till syfte, ifrån September. lagarna tdi befistningen af Paris. Hvarförea bor:tkostis Millioner i Algerien, om ej för att !ramalstra skörder af ära för de franska prinsärna ? Hvarföre göras d2 största ansträngningar till den franska flottans fulltomnende, äfven under faran af ett krig med oss? Emedan familjens hopp, den som lemnaar mesta utsigten att blilva en hbjelte, råkar att vara anställd vid flottan. Fransmännens konung rerpekterar och kanhända älskar E sgland, ty det konstitut:onella England måste vara det bästa bålverket för den konstitutionella thbronen i Frankrike. Men buru mycket han än älskar oss, så älskar han än mer sin egen affida och skulle gerna vilja taga ett stycke af vårt rike eller af vår reputation för att öfveriemna dem åt sin familj. Han kan icke motstå denna ul!trafaderliga böjatse. Den är starkare än allt hvad eftertankan och politiken i öfrigt bjuder. Et af Lulvig Fibps syftemål med basöket i detta land är, utom artigheten att återbetala vår drottbings visit i Frankrike, äfver att af våra ministrar b:gära en efterzilt i traktaten om den bekanta visitationsrätter. Denna eftergift, om de: bevi js, skall ofantligt underlätta slafhandelns bedrifvande; men fransminnens konung söker den icke desto . mindre såsom ett medel till popilaritet i Frankrike för honom :sjelf och hans fami!j Aldrig hade ett lands opinion en mera nitisjenare, än Frarkrikes har i Ludvig Fiip i alls punkter, hvilka icke strida mot hans dynastis totressan. Om de franska patrioterna fordrade eo militärexpedition, för att eröfra ett af månens born, så skulle en koasej genast ssmmankalla: ör att undersöka möjligheten att etterkomm; denna öaskan. Men om. des;se samme p:trioter begärde den ring:s:e eftergift för folkfribeten, er aldrig så hiten habeas-co pus akt, så skulle de ge-l nast tillrättavisas af den korrektionella polisen. Försynen har på ett smärtande sätt pröfvat den faderliga ömheten hos de två monarker, hvilka v: jemöra. Kejsar Nicol:us. innesluten med sin faeij i Peterhoff i flera månader, begråter och kan cke trösta sig öfver en al;kad dotters tidiga död. Ett motstycke kärtill är den tärande sorg, frans männens konung varit två gånger underkastad, genom förlusten af sia äldsta son och af sin ena dotter. Huru olika är icke detta törhåtlar de med det, i hvilket forntidens monarker lefde med sina barn, eller med sättet på hvilket de tö:lorade, man kuade nästan säga slogo dem. I sanning om tiden har mildrat och humsniserat känslan hos menniskoslägiet i allmänhet, så har detta trefalit varit händelsen med krö-ta huvuden i deras fami!jeförhållanden, och äfven häruti torde finnas en icke föraktlig garanti för fredens b:s ånd. Till sin person!ga karakter, sina önskningar, och, vi kunna tilligga, i sitt sanna intresse kan den kungliga gästea af oss anseg och helsas såsom fredens stora befrämjire. Icke dess mindre hknar den franska nationen med bonom i spetsen mycket de första korstågens horder. Dessa anfördes af fromma munkar, ölmjuka, skalliga och barfotade, med den heliga Andes fredliga ord på Ispparna, men bakom dessa skockade sig och trängdes en mängd af villa fantaster, brinnande af begär att öfversvämma ett land som aldrig förtöraat dem, och törstande efter ett fölks b!od, som de icke kände, men som ett bindt bigotteri dre: diem att hata. Anföraren för en sådan hord miste hafva smickrat och äfven delat dess passioner. om också endast för att kunna b.bebålla sig i spetsen för den. På samma sätt måste fransmännens konung, rurudana hen: egna tänkesätt må vara, söka att befrämja önskningarna hos ena allmänhet, hvars wnseida och populära organer i pressen cch kammaren förråda ett bittert hat till detta land. I deras hatwla rop hatva prinsarne eller en a orinsarne i den franska kun;liga fami!jsa instämt, och detta hat har utbrutit icke blott i ord utan fven i handling. Engelska regeringen, som tå!nodigt upptagit sådant, utan alt fordra annat än in skenbar upprättelse, har svårt fö ö lmjukat vår ntionalstolthet, utan att derigenom hafva erhålit pågon ösad trygghet för freden, så:om en färsk ändelse på ett oangerämt sätt bevisar. Vi kunna ej underlåta att behålla dessa om-s tändigheter i minnet, ozktadt vi öaska att fransnännens konuoag må emottages pi det mest gästI; ria och förekomBande sätt. Hans försäkringar m sin kärlek för freden må vara de mest upp iktiga, hans löften de mest pålitliga, hans hänifvenhet för sina väaner orubblig; men den vila fanatiska horden bakom konom, dessa korsridare som törsta efter natioazlira, kunna icke för TER me