FRANSMÄNNENS KONUNG, BEDÖMD AF EN GELSKA PRESSEN, VID DESS BESÖE HOS DROTTNING VICTORIA. Engelska tidningen Mornicrg Cronicle för der 8 Oät., elter samma dag då konung Ludvig Filip väntades till Eagland, innehåller åtskilliga reflexio. ner, hvilka på en gång äro så artiga och tillik: så salta, men isynonerhet synas oss så träffande att vi här meddela desamma: Fransmänens konun; — heter det — plandstiger i dag på den engel:ka kusten för att gäst: i Windsor; detta är ett fägnande bevis, att d: sednaste stridigheterna mellan de båda länderna icke hafva förorsakat något ondt lynne eller stört det vänskapliga förhållandet mellan deras regenter. Krigen sprungo fordom ofta likt gnistor ut ur despotiska herrskares egensinns och retlighe: och tvungo deras undersåter att strida för saker, som hvarken rörde de sednares intressen eller kunde uppväcka deras passioner. Nu för tiden är det deremot folket som tager eld, som utandas förtrytelsa och hotar med fisntligheter, medan regenterne, likt Olympens gudomligheter, sitta högt upplyftade öfver stridens orsaker, andas en lugnare atmosfer samt silta tillhopa vid sin am brosia och besegla freden med ömsesidigt emåleende, medan ce lamna åt de dödliga statsmännen att bråka och skriblera med hvarandra. Denna förändring i monarkernas skaplynne och förändrade förhållanden har en naturlig orsak ; deras förändrade ställning hvar för sig. Ett par sekler tillbaka hade en ung monark ett vidsträckt fält öppaadt för Erelystnaden. Att förvärfva sig sjalf en personlig ryktbarhet: och krigsära åt sitt and, syntes då utgöra hans förnämsta pligt. Stora ting väntades af honom i denna riktning, allt efter hans personliga egonskipor och hela verllen