Aftonbladet – 9 oktober 1844, sida 2

Bletry (för hvilken man visade näsduken). Jag var ingen batist näsduk; men det är dock sant, Itt det är min familjs initialer. Francois Roussel, skomakare i Mulhauseb. De sista dagarne af Maj eller de första af Juni 1843 såg jag Bletry i sällskap med en mansperson nära Porte Jeune. Jag tror att de gingo åt vägen, som örer till Dornach och Pfastadt. Fr. (tll Bletry). Hvad gjorde ni der vid denna timma? Sv. Det var den timma, jag gjorde min promenad eller tog mig motion; ni vet, att då man har ett bysättningsutslag på sig, måste man gå ut före solens uppgång, för att undgå arrestering. Vittnet. Jag ber att !å tillägga, att under ett samtal i Val-Dieu, hvilket jag afhörde, Bietry samt en annan herre talade om sina dolkars goda egenskaper; Bletry svarade den herrn, som berömde sin dolks fina klinga: min är bättre, ty den har gjort sitt prof. Bletry. Jag har aldrig baft något dylikt samtal. Jag ber, att vittnet måtte uppge den person, till hvilken jag fällt ett dylikt uttryck. General-prokuratorn. Hade ni verkligen någon dolk ? Bletry. Ja, min herre. Gen.-prokuratorn. Hvar är den? Blåtry. Ni har ju tagit den. Hr Kock. Jag begagnar detta tillfälle, herr general-prokurator, för att be er meddela juryn de anonyma bref, hvilka under denna affär blifvit skrifna, beträffande dolken. Benri Pascalis, polisbetjent i Mulbausen. Då Bietrys betjent arresterades, frågade jag bonom; om ban kört någon vagn måndagen efter Pingst. Han svarade nej, men han sade mig, att han tisdagen kört fyra söckar spanmål till torget med Schultz? vagn. Då jag frågade honom, om han kunde igenkänna den, som burit säckarne till magasinet, svarade han jakande. Jag inberättade