Aftonbladet – 8 oktober 1844, sida 1

Quincy Adams, då han var Förenta Staternas presicent, och ännu predikad till försvar af skyddssystemet, ått man borde befria landet ifrån betalcingen af en tribut till främmande nationer. Hvad vore verkliga förtällardet ?Tributen betsla3 till inhemska fabrikanter, icke till utlänningar, ty desse erbjuda oss sina tillverkningar till 20 å 30 procent lägre pris i utbyte mot produkter af smerikanskt arbete. Han bade med förundran sett, uti ett tryckt bref af Er Clay. det yttrande, att Förenta Staternas bemödanda borde gå derpå ut, Qit sälja så mycket och köpa så litet som möjligto. Det vore utan tvifvel en eålig handel att gifva mycket och få litet: det vore hvad Alexander Hamilion kallade ett fåfängt försök att sälja allt och köpavintet. Men som meningen ej kunds vara, att vi skulle skänka. våra produkter, så a l mäste det väl menas, att vi skulle homfcra aila läsders guld och silfver. Det var et sådant system, som utarmade Spanien efter Amerikas upptäckande, En 2 lacsträngd införsel af ädla metaller skulle icke med en cert öka landets verkliga förmögenhet. Ja mera el vi af dem uppstaplade, desto mindre värde skulle de 1 I här föreställa, och ju sällkeyntaro de blafve utomlands, desto mindre blefvevsafsättningen af våra produkter, bt tilldess vi blefve, som Spenigd, ;döende,-som den gi-l rige på sin guldhög, ij He Mac Duffi: undersökte slutligen skyddssystemets I verkan å de Södra Staterna, som bufvudsakligen framI bringa export-ärtiklår. Han beräknade, att 5 å 6 at ;I de Norra Staterna njuta fördelarne af systemet, och Jatt 8 å 9 af de Södfa Staterna äto skattskyldige till I dem. Fabriksstaternas intresse är, att hindra främ-mande varors införsel; de södra: staternas deremot, Jatt befrämja sådan införsel, såsom väsenåtlig för afI sättoingen af deras produkter: och såtanda frambrinI gar skyddssystemet en strid emellan serskilda industrilerenar inom landet; Nir man Jtyckats att förhindra all införsel af europe:ska fabriksvaror, så bar man förstört sex sjundedelar af marknaden för vär botnull. Detta är ev lisfråga för Sädern och Sydvestern. Han ansåg de Södra Staterna hafva sedan 1828 års tariff varit i ett slags kölonialberoeöde af febriksstaterna. Intet annat folk bade förrökt att kasta hela skattebördan på införseln. Äfven i Eagland, der tulluppbörden är så stor, bärflöt större delen af statsinkomsten ifrån tåxor inom landet, direkta och indirekte. Han slöt med följande percration: Huru säkra somlige ock må anse sig, skola de spart finna, att de stå på lösan sand, cch jag spår, patt, icom 3 år, Vestern skall bli lika enig emot skyddssystemet, som nu Södern. Detta missfoster af lagstiftande orättvisa, denuva mammon för Österns afguderi, kan ej vinna ett upplyst folks dyrkan, så snart dess falska prydnader afböljas. lotta dess styggelse, och dess missledda tillb-djare, äfvensom dess offer, skola träda tillbaka med afsky. Jag har försökt att göra detta, och lemnar nu; då jag uppfyllt min pligt, följderna i Guds hand.n Sedan Hr Mac Duffie slutat, anmälde Hr Evans sig att svara; men öfverläggnioger uppsköts till den 29 Januari, då Evans i två timmar, och degen derefter i tre timmar, talade till skyddssystemets försvar. Hr Evans upptog först Hr Mac Duffies anmärkning rörande oklokheten att hemta hela statsinkomsten ifrån införselstull. -Hen gjorde skilaad emellan unionens samfällda inkomster och ,de serskilda fötbundsstaternas egna taxor, med påstående, att, om de sednare inberäknades, proportionen. af stetsinkomst från andra källor, än införselstuil, skulle bli större i Förenta Staterna, än i Eosgland, om också europeiska länders exempel skulle i denna fråga något bevisa. Han förnekade helt: och hållet Hr Mac Dufias sats, att 1842 års tarif hade förstört både bandel och statsickomst. Hvad den sedgare beträffade, så påstod Hr Evans den hafva betydligt ökats, och ännu vara i stigande. Han ansög do af He Mac Duffie uppräknade höga tullafgilter i alla tider vara af ringa vigt för uppbörden, och. hela summan af importen, icke blott serskilda artiklar, borde vid inkomstens uppskattning tagas i beräkning. Han utvecklade derefter skydssystemets theori, som hvilade derpå, att lagstiltniogen kan gifva inhemskt arbete medet it köpa och förbruka utländska med tull belagda varor, och följaktligen på semma gåog öka sistsitkomsten och siva egna rjitningar. Om tilläfventyrs (genom Hr Mac Duffies förslag nägra serskilda artik!ar skulle komma att införas i större myckerhet, än pu, så borda man besinna; att ståtsinkomsten härrörde, icke af blotta införseln, utan af förbrukvingen, ech allt, som ökar den, eller, hvilket är detsamma, fo!kots förmåga att köpa, ökar statsinkomsten. Om höga afgifter eller införselsförbud: utestängde främmande varor, som under måttlig tul skulle hafva inbragt en inkomst af 410,000 dollars, föjde deraf att uppbörden på det hela skulle lida en motsvarande minskning? Månne icke, om ett sådant utostängande hade framkallat en in. hemsk industri för tillverkniogen af dylika varor på en skala, som gifvit flera tusende af landets invårare en arbetsförtjenst, de eljest saknat, de sålunda bare blifvit satia i tillfälle att köpa andra nödvändighetseller öfverflödsvaror, dem de i anusat fail hade nödgats umbära, och hvilka inbragte lika eller större inkomst för staten, än de, som hade blifvit uteslutna? Detta var erfarenhet. Landets föcbrukning stod alltid i förhållande till dess förmåga att betala. Då man befrämjade industri, och för invånarne skapade en sysselsättning, de förut saknat; då man beåredde dem utväg att kläda sig och de sina bättre än förut, och att förbruka varor, som voro dem okända, så vidgade man antaiet af tulbetalande. förbrukere, och framkatlade en ny klass, som förut ej. vartill; och hvars tillvaro ökade statens inkomst. Hr Evans åberopade dengå samling af erfarenhetens bestämda rön, för ätt; enligt Lord Bacons method, praktiskt bevisa sanningar, och Han öfverlemnade åt sin motståndare alia fördelarne af det gamla skolastiska systemet, att först uppställa en inbillsk theori, och sedan böja förhållandena derefter, med förkortaade eller uppskjutande till lägligare tid af sådana, som ej passade i stycket. Han upplyste, att är 1842 införselstullen inbragte omkriog 13 millioner dollars med afgiller, som i medeltal! utgjorde 23 procent, och att år 1843, med afgifter, uppgående ji medeltal till 34.procent, inkomsten steg till 47 millioner dollars. År det icke klart att, tvert emot Fr Mac Dufli:s anförande, 4342 års tariff Ökat statsinkomsten med 4 millioner dollars?