A DIUSIHALAN SUNSPUNIDGNA CIRIVLILARUS I JUOTSLRAIRUC RVYHLOP. tiste tvifvelsmål i aseende på kongressens praxis, at Ibeskattnivgsbiller icke må först väckas i senaten Hr Mac Duffie invande, att hvad tvi vel ock må äg: rum om lämpligheten att i senaten väcka fråga on påläggning af skatter, vågon betärklighet ej kund uppstå att der toga initiativet till skatters förminsk ning. Hr Evans, senator för Maine och ordförand: i finansutskottet, hade intet att anmärka emot remis sen, men ansåg olämpligt, aw en sådan bill uppkon i senaten. Tisdagen d. 9 Januari 1844 föredrog Hr Evans ut skottets utlåtspd?, sammansatt af en motiverande in :I gress, och-det tillstyrkande, att billvns pröfning skull I på obestämd tid uppskjutas. Trycknicrg af billen oci -lutiåtandet anbefalldes, och d. 41 Jacuari bestämde för öfverläggninger, men uppsköts sedermera til d 18:de, då, på motion af Hr Evans, utskottets betän kande företogs. Hr King anmärkte, att han ansåg sjelfva billen, och icke utskottets betänkande, utgöra . egentliga föremålet för överläggningen. Ordförauder iItrodde frågan om utskottets betänkande böra föregå råden om billep. Hr Evans förklarade, att ban och bans vänner voro beredde att ingå i diskussionen om I billeps föremål; ren att utskottets a!sigt var alt erhålla senatens beslut i formirågan. Erter en lånvg debatt, beslöts, att man kunde yttra sig om billens antaglighet i sammanhang med utskottets betänkande. Hr Evans utvecklade vidlyitigt sbälen för utskottets åsigt, att billen ej borde i senaten till bufvadsaklig pröfning upptagas. Följande dag, d. 49 Januari, talade H: Mac Duffie under tyst medgifvarde af senaten, i tre timmar om bilens föremål. Han sade, att 1842 års tariff borde kallas en akt att förhindra statsinkomst i stället för en akt att anskaffa statsinkomst. Hyad inkomst kusde man vänta af en tariff, som lade mer än 400 procent i tull på åtskilliga artiklar, som! vid ea afgit af 20 procent skulle införas till ett belopp af 40 millioner dollars, men pu voro uteslutne genom den orimliga tullen ? Han närnde såsom exempel, att tullen å fönsterglas omvex!ade emellan 94 och 478 procent af varuet; att jernsaker, deribland verktyg och redskap, nödvändige för hvarja hushål!, voro underkastade 75 till 450 procent af värdet; att oarbetadt j:rn drog 4192 ,, procert; att afgiften å alla bomullsvaror, som komma uader den minsta procentberäkniogen, och afhvilka med 20 procent tull 40 å 43 millioners värde skulle införas, gjorde ifrån 60 till 450 procent af deras verkliga kostnad; att salt var belagdt med 8 cents per bushel, elter 133 !, procent ä dess inköpspris i Liverpool. Hr Mec Duffie förnekade lagstiftningens rätt att ålägga förbudsafgifter, och uppdrog en :killnad emellan tull såsom statsiokomst, och tull såsom skydd. Regeln för den förra var, efter hans förmenande, att den borde bertämmas så låg, att den iobragte den största inkomst för staten. Hvarje afgift verkade i viss mån till inskränkning i förbrukningen. Tio procent i tull utestängde många artiklar; 20 procent flera, och så vidare, ända till punkten af fullkomligt förbud. Om, till exempel, med en tull af 29 procent å utländska bomuilsvaror, införseln deraf steg till ett värde af 40 millioner, och lennade staten en iskomst af 4 milliozer; men, med 40 procert i tull, samma varor inkomme endast till hälften mindre myckenhet, och således ej gåve större inkomst än 4 millioner: hvilken vore då den rätta afgiften, den a 20 procent, som inbraste lika mycket som den af 40 procent, eller den sistaämnde, sam lade dubbelt större tunga på förbrukarne? Var det ej klart, att hälten af den bögre tullen åsyftade, eller åtminstone i verkligheten utgjorde en beskattniog på massan af folket till fabrikanternes förde! ? Han yttrade vidare, att han medgifvit för mycket, då han antog att en afgift af 40 skulle lemna lika inkomst som en af 20 procent, och han frågade hvad verkan skulle b!i af sådan tull, som 70 till 480 procent å en mängd varor, nödvändiga för ds fattiga klasserna af folket? Eter att ha framställt 48492 års tariff såsom en uppfinning att flytta penningar ifrån många fickor till några, a handlade han en mening, som bedragit flera vänner a? handelsfriheten, dena nemligen, att man gerna med statsinkomst kunde förena ell klokt beräknadt skydd för inkemska fabriker, medelst förköjda tullafgifter i vissa fall. Detta vore ett nytt påhist af fabrikanterne; men hvad åsyftade deras skyddsafgifter annat än miaskad införsel och micskad statsinkorast? Man hede utspridt, att invånarne i de södra staterna önskade lika tull å sla varor, hvilket vore ett misstag. Säsillnsd i afgiter borde äga rum, och bestå dels i högre tull å varer, som lemna den högsta statsinkomst med minsta börda för rolket, dels i högsta afgitt å varor, som förtäras af de rika, och lägsta å dem, som förtäras af de fattiga. Detta vore hans skyddssystem: och i stället att, såsom nu, lägga 450 procent å grofva fabrikater och 30 å de finare, ville han lägga 95 procent å de sednare och ecdest 435 procent å de förra. En anvan skillnad arsig ban ock böra iakttagas till vinnande af största inkomst med minsta börda för folket, den att med lägre tu!l belägga varor, som åstadkommas i Förenta Siaterna, och med högre dem, som der icke tillverkades. Sideztyger, fina musliner, the, kaffe: m. fl. dylika varor tiilverkaGes eller alstrades icke i Förenta Staterne: en tull af 20 procent å 20 millioners införsel af dessa artiklar skulle iobrioga 4 millioner, utan att folzet behböfde betala mer än denna summa; hvaremot, om en tull af 20 procevt lades å bomullsvaror, skattkammaren erhölie endast samma 4 millioner, men olket fisge betala 42 millioner, emedan priset på dyika tillverkningar inom landet höjes genom tu!len å de utländska. Hr Mic Duffis sökte bevisa sin beräkning genom uppgifter, att viasten för bomullsfabrikorna i Massachusetts var ifrån 35 till 40 procent och i andra stater 29 procent; å jerntillverkningar 34 procent, å salt 80 procent, och drog af allt detta den lutsats, att Förenta Staternes invårare ärligen till iphemeka fabriker betalade en skatt af 32 miilioner dollars utöfver hvad till skatttammaren inflöt. Hr Mec Duffis anförde vidare, att det prisade skyddssystemet, ämnadt tillväxa för iohemsk industri, frambragte en strid emellan serskilda grenar af samee AA ma ET -— -—KK KK LS LR