Aftonbladet – 5 oktober 1844, sida 2

Article Image
Sv. Vi stänga vanligtvis tidigt; eter k. 8 icsläppas inger. Fr. Men de vittnen, som ni förvigrat inträde, ble:vo deraf mycket öfverraskade; en af dem ble! till och med så ond, att han förklarade, det han icke mer skule komma igen. Det var således icke er vana att stänga så tidigt. Hvsarföre blet F:sson, som var Bletrys vän, uppebållen i källarsalen, och hindrad att gå en trappa upp? Sv. Det var jag, som hiedrade honom, för att be3ja honom raedtaga prof på bränvin, för sin resa till Strasburg. : Uppmanad att redogöra för sina sysselsättningar den 3, lemnade den tilltalade semma svar som Biiry. Fr. Pigan Diaichert har blifvit sedd den 3 på Dornachs station med en koffert, som innehöll liket. Sv. Det är omöjligt; hon har icke ett ögonblick kuanat lemna huset. Fr. Samma koffert har blifvit igenkänd såsom er tillhörighet. Sv. Jag har aldrig haft en dylik koffert. Fr. Men denna koffert är fullkomligt igenkännelig; den är af fu.u, och gulmålad. Aktningsvärda vittnen, Försynens systrarn, hos hvilka ni varit i pension, hafva förklarat att denna koffert är eder. Detta är ett bestämdt faktum, som blifvit konstateradt vid instruktions-undersökningenDe anklagades advokater protestera emot detta påstående, som de förklara för en irring. Ordföranden. Talen, mina herrar; om vi begått en irring, äro vi färdiga att rätta den. . Hr Baillet. Vi känna er rättvisa, herr prestdent, och vi vädja till den. Vi påstå att, itrots af anklagelsen, koffertens identite icke är bevisad. General-prokuratorn. Vi påstå motsatsen. Hr Baillet. Man kan icke påstå att ett faktum är ådagalagdt, då vittnena icke öfverensstämma i afseende på deita faktum, utan somliga påstå det som andra förneka. Detta bar verkligen inträffat i afseende på kofferten. D:t är således onekligt att detta upptogs felaktigt i anklagelsen såsom ett bevisadt faktum. General-prokuratorn. Anklagelseakten innehåller ingen irring. Den är grundad på flere vittnens utsago, hvilka igenkännt kofferten såsom tillhörig Lallemand, och det är med skäl yttradt,

5 oktober 1844, sida 2

Thumbnail