Aftonbladet – 4 oktober 1844, sida 2

nn m——-——nnnn s— ÄH it ur er kammare i ett ovanligt upprördt tilltånd; henres utseeade var förvirradt och sedan on försökt att stiga uppför trappan några ster, jar hon stadnat och nödgats bålla sig i ledstånsen; hon ropade på madam Licour, som bebodde vindskamrarne, och begärde hastigt af henne att få låna en penna, och hon fick en som icke var sturer, den ni icke begsgnade er a, så brådtom hade ni, utan ritade med spetsen af er pennhillare hvad ni bade att skrifva. Hvad var det ni hade så brådtom att skrifva? Sv. Det var ett bref till min bror; saken skall förkara min otålighet. Fr. Ionan mamsell Lallemand utkom ur er kammere, hörde madame Licour ett doft buller, liksom då en kropp faller på golfvet? Sv. Det är en inbillad roman af madame Lacour. Ingen var i mitt rum, jag upprepar det; det var jag sjeli som sopade först på min betjent Fri!z, och sedan på mamsell Lllemand, för at! begära en penna. Fr. Men Francoise Lallemand var hos eder! Sv. Det är falskt. Fr. Madame Lacour tiilägger, att sedan kor hört er tala med upprörd stämma, såg bon mam seli Lallemend, häftigt skakad! oaktadt den ful: väderleken, gå ut för att, som bon sade, bär bort ett bre Jag frågar er ännu en gång: hvac var det som så mycket brådskade med dett: bref? hvarföre vore ni och Frargoise Llleman så mycket upprörda? Sv. Emedan madam Iacour hört mig rop: Frargsise, är detta elt bevis att hon icke vaj hos mig, såsom det påstås i anklagelseakten. Fö! lörtigt har madam Lacour helt och hållet bedragi