Aftonbladet – 4 oktober 1844, sida 2

af år 1812 äfven mer eller mindie blifvit upptagna både uti den norska representationen och flera sednare på andra stäl!en gjorda förslag till reformer. Vi anse oss böra meddela hela det stycke, förf. anför om Spanien, emedan det lemoar ett bevis på buru lätt det är att stiga fram och pråla med litet historisk lärdom, uader det man i sjelfva verket gifver den historissa sanningen de plumpaste.slag vid örat. Det åberopade stycket lyder som följer: I Spanien funnos, och fianes till en del än i dsg, fasta och ur d up nationell grund utvecklade ståndsvildnirgar. Tidigare till och med än i England, nemligen redan före midten a! 4400 talet, hade i Aragonien städerna sändt ombud till riksdegarne; ungefår vid samma tid som i Sverge och föga sednare än England, d. v. s. i förra hälften af 1300-talet, utgjorde Kastiliens 3:dja Stånd ett Riksstånd, fastän icke utrustadt med så stora rättigheter, som i Aragonien. Att Adeln och det högre Presterssapet ännu tidigare utövade represantalionsrätt, vr så mycket mer gilvet, som nästan öfverallt, icke ens med fullkomligt undasteg af Sverg2, den konstitutionella mona:kien omedeibart utvecklat sig ur de 2:ne första Stånden, — en sats, mycket lätt att uppehålla ereot det löjliga påståendet, att dessa Stånd erhållit sin representationsrätt genom våld, ehuru från dem snarare friheten i ren politisk mening kan anses ha utgått i de ay-Europeiska staterna, och sjelfva ordet frihet, i de Skandinaviska språken Jåcgt ifrån urgammalt, till oss inkommit jemte försökea till länsförfattniug, och från början i Svenskan, liksom änau i Isländskan, betydde immunitas, privilegium. — Sedan, genom Amerika: upptäckt, Syaniens konungar fingo rika inkomstkällor utomlands, och derföre blefvo mera oberoende af de Spanska Ständerna, blefvo dessa mera sällan sammankallade, och de saknade dessutom en stadgad och för bela riket gällande form. Det konstitutionelia lifvet, afbrutet och utan sammanahåilning, slocknade alit mer, och h2de under större delen af 18:de årbundradet vasit vaamäktigt mot Bourbonska huset; inkräktningar på folkmaktes. Kom så Napolen, hvilken 1808 i Josefs namn utfärdade en grusdlag, med inrymmande af Cortas, — liksom alla af Napoleon skänkta konstitutisner, ett narrspel af första slaget, här drifvet ända derhän, a:t offsniliggörandet (i tryck eller annorlede:) af de i Cortesförsamlingen yitrade roeningar eller a henne vidtagna beslut var i sjeifva grundlagen förklaradt såsom upprorisk handling. Dylika omständigheter, mera äa den ytterligt monarkiskt-aristokratiska isrältniogen af denna på tro bänkar fördelade stånds2presentation, dock i ännu högre grad dess ursprung från en fremmande herreskare, pjorde denna författning genast förhatlig, änskönt den från Frankrike tagna formen icke alldeles uteslutit den Spanska egendomligheten. 48192 års: konstitution blef en motsatt demokratisk ytterlighet, och bortsopade, i de mathematiskt afmälta allmänna valen, helt och hålet d.t fosterländska skoplynnet. D:tta af demokratian så högt uppburna represontativa system kan knappast säga: ha någonsin trädt i verksamhet; men det blef för do missnöjde ett sådant der banr att samlas omkring, öfver hvars försvinnande Visterbladet, med anledning af det hvilande representationsförslagets, undergång, fålide så bittra tårar. Detta bactr, än segrande, än af fienden eröfradt, framkallade slutligen enväldet; men 4834 kallades Cortes por Estamentos. I denna representation sökte man, ehuru under en efter Frankrike och Tyskland jemkad form, upplifva det äterstående af landets gamla representativa ämten; mea det var för sent: anden var förgåogen, den yttre skappaden längesedan splittrad, ehuru ståndsförhållandena icke ur den borgerliga samhäl!skretsen kunnat ännu i allo utrotas. Redan 1337 fick man en annan konstitution, som äsnpu gäller, så vidt nemligen i det nuvarande Spanien någon leg kan anses gällande. Denna representation, liksom den näst föregående på 2 kamrar, var mycket mer demokratisk än företrädaren, men. mycket aristokratisk i jemförelse med det nyligen hos oss bänsofna, förslaget. Väljaren skall erlägga 200 Realer (omkring 24 Rdr Bko) i direkt skatt; Senatorn (Överhusledamoten) skall ba 50,000 Resler (6000 Räår Bko) i årlig inkomst, och af Konungen utses bland de föreslagne på en af väljarne uppgjord trefaldig lista. — Spaniens öden, med de samfälda valens 32-åriga anor, behöfva ej nämna:.n Hela detta räsonnemarg, fastän några historiska facta deruti fisnas riktigt upptagna, är dock lika flackt och ytligt, som de föregående. Hvad vill det t. ex. säga, att i Spanien funnos och fionas tll en del än i dag fasta och ur djup nationel grund utvecklade ståndsbildingar,? Det betyder ingenting annat, helst när man dermed jemför det påföljande, än att det tredje ståndet väl af ålder haft en representationsrätt, men att presterskapet och den högre adeln alltmer tillJkämpade sig ett öfvervägande inflytande, som förträngde det tredje ståndets eller städernas. Förf. säger ju sjelf, att det konstitutionella lifvet, afpbrutet och utan sammanhållning, slocknade allt mer och mer, och hade under större delen af madertonde århundradet varit vanmäktigt emot Bourbonska husets inkräktningar på folkmakten,. Härigenom har ju författaren sjelf äfven utsagt den domen, satt ståndsbildningen dugde till lingenting i fråga om frihetens upprätthållande! I Men hvad förf. icke nämner, det är, att i SpaInien, likasom i Frankrike, presterskapet och den I högre adeln eller grandezzan, genom de orimliga Ifördelar och privilegier, konungarne gåfvo dem på folkets bekostnad, ulitmer demoraliseradez och nedsölades i råa sinnliga njutningar, samt i slutet Jaf förra århundradet hade hunnit till en grad a! lförderf, som ieke kunde underlåta att väcka den löfriga förtryckta befolkningens förbittring och begär att emancipera sig vid samma tid, då den I franska revolutionen utbröt. Den fasta och na