Aftonbladet – 3 oktober 1844, sida 3

sant, att denna regering sedermera blifvit un danträngd af reaktionen, och att anledningen der Itill legat just i några af dess i sjelfva verket mes helsosamma, fastän måhända något för tidigt vid Jtagna åtgärder, såsom t. ex. den med klostren lupphäfvande i Aargau; men detta bevisar ingen (Tting annat, än den förut kända sanningen, att rät loch sanning ty värr stundom måste vika för våld mörker och vidskepelse, och det synes vara närs Inog en skam, att i et vpplyst land vilja framställa ett sådant förhållande såsom bevis för del påståendet, att man icke bör iörsöka grunda samhällsförbättringarne, så mycket som det kan låta sig göra, på förnuftets rätt. Om t. ex. en representation med samfällda val, liknande Norges, blefve antagen här ilandet, och nationen i allmänhet befunne sig väl dera, men ett kotteri af berrsklystna prelater och byråkrater, för att återvinna en minskad öfvervigt, företog sig att -konspirera emot den nya författningen (hvilket dock sannolikt ej vore att befars), samt det lyckades dem att, medelst vidskepliga föregilfvanden och fanatiska predikningar här, likasom i Schweitz, uppvigla några. enfaldiga folkbopar till våldsamma demonstrationer, :så utgjorde sådant i sjelfva verket ingalunda något hevis på. denna represeztations oduglighet, lika litet som man kan säga, att en statsförfattning i allmänhet icke passar derföre, att den kan blifva störtad genom ett tillfålligt inhemskt eiler utländskt våld. Hufvudfrågan vid en representativ inrättning kan ej blifva annat, än att denna må kunna i sig upptaga en så stor del af de bildade klasserna till inflytande och verksamhet, att den icke nödvändigt måste falla genom sin egen inre vanmakt, d. v. s. genom bristen på moralisk kraft. — Hvad författaren yt!rar derom, att jesuiterne skulle varit de, som i Schweitz egentligen bidragit till hvad han kallar omstörtandet af de nationella inrättningarna, d. v. e till förändring i den gamla oligarkiska styrelsen, är rent befängdt och alldeles grundfaiskt. Ty det var tvertom jesuiterne och presterskapet i allmänhet, som, af truktan att förlora sitt inflytande och den vinst, de drogo af sin inverkan på massan, arbetade på störrtandet af den liberala styrelsen i Zärieh, och der, såsom öfveralit, strälvade för upprättandet af sitt eget välde i förbund med den veridsliga oligarkien. (Forts. följer.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går försökte en drucken slagtaregesäll att dränka sig. Polisbetjeningen lyckades dock för tillfället hindra honcm att fullfölja sitt uppsåt, genom att insätta honom i Castenhofshäktet. — Ea döfstum mansperson hade i går blifvit i bufvudet svårt såred, så att han måste intagas till vård å häktets sjukrum. — Af en bonde och en jungman från Uleåborg blef en metros sistl. Tisdag öfverfalien och så illa slagen, att fara för lifvet lärer vara å färde. Våldsverkarne arresterades. — Sistlidne Tisdag föll en af starka drycker öfverlastad qvinsperson i sjön, men blef räddad. RER ENE — Red. bar blifvit anmodad offentliggöra följande, hvilket, ehuru knappt troligt innehållet låter, Red. ej bordt förvägra, då det är undertecknadt af insändaren: Då man besinnar, buru poliskammaren i Stockholm för några år sedan anfåktades under presidium af dess dåvarande ordförande, mot bvilken flera giltiga skäl till anmärkningar förefunnos, så skulle man, af den tystnad som pu i allmänhet är rådande i afseende å samma myndighets tillgöranden, kunna sluta dertill, att någon anledning till anmärkning icke egt rum. Men insändaren deremot förmodar, att tidningarne, som utgöra opinionens organ, hafva, om också något förbiseende försports, vetat att sådant med tystnad förbigå, på den grund, att förtjensterna hos poliskammarens nuvarande styresman varit öfvervägande. Detta må deck vara en sak för sig, som icke vill bestridas, ehuru äfven på samma tider torde kunna sägas. att en slags despotism velat göra sig gällande. Det anförda utgör inledning till det ämne, som nu ifråggekommer, och hvilket man af flera skäl ej kunnat förtiga, då vederbörande behagat göra ett försök, som synes åsyta ingenting mindre, än att ställa Stock-) holms borgerskap under en slags polisuppsigt eller be roende, som saknar allt stöd af gällande författningar; . och man hear velat förutsända några r:fl-xioner, förl. att sedan på en gång kunna åskådliggöra saken i ett sammarchang. Förhållandet är nemligen sådant, att undertecknad, skräddaremästare och borgare i hufvudstadeo, åtagit sig att till kröningsdagen, för en vär visiande diplomatisk person, iordningbringa hans Itstyrsel, hvars fulibordan skulle ega rum så tidigt, tt något hinder för hans funktion vid det högtidliga illfället icke derigenom skulle inträffa, hvarföre ock 4 t fs L ie till rendvering emottagna klädeseffekterna inom li ältan tid sattes i behörigt skick och ordning samt!. BORT RI ONE OO oe ARR IONE KANIO TA sam, men så lugna, så sansad, att Werner ej vwvå-! gade tro att hennes bjerta var med i spelet. Så förgiek första brunusterminen; man n skulle nul