Aftonbladet – 2 oktober 1844, sida 3

det förstnämnda af dessa länder är representationen uppförd förnämligast helt och hållet på ståndsgrund. I Baden deremot utgår de deputerades kammare visserligen ur samfälda val, nemligen de!s från städerna dels från amtdistrikterna på landet, och dessa val äro på köpet futlkomtligt demokratiska. I Wärtemberg likaså tillsittes den andra eller deputeradekammaren till den vida största delen genom samfällda val ifrån städerna och landet, så att endast 43 ledamöter der finnas af adelsmön, valda inom sin klass, jemte sex protestantiska superintendenter. U:i Hessen är endast en kammare. Uti Wärtemberg och Baden deremot finnes visserligen en sorts ö!verhus eller en öfre kammare, grundad på ståndskatbegorier; men det är också bekant, att det var regeringarne, som hufvudsakligen förorsakade dessa kamrars insättande under ea tid, då folket måste nöjas att få något hellre än intet; att det icke var godt för folkpartiet i dessa Inder, att då tillkämpa sig mer2 emot de stora makternas önskningar, och att regeringen i Wärlemberg, år 18143, då den nuvarande författnisgen infördes, verkligen vil!e bibehålla äfven den nedre kammaren sammansatt af ståndselementer, såsom den förut var, men att representan!erne förkastare det försl.g, som regeringen bade framlagt i detta afseende. Både Baden och Wärtemberg uppvisa således en öfvergång från ståndsgrucder till allmännaa val, hvilken burit sig rätt bra. Lika kändt är äfven, att alla Tysklands utmärktaste tänkare och statsmän, såsom en Rotteck, Welcker, Itzstein, och om vi ej misstage oss, äfven Mittermayer, anse ståndsormationen såsom en forntidsbildning, hvilken väl gjort nytta för sin tid, såsom en nödvänrdig länk i rättstillståndets historiska utveckling; men att den äfven mer och mer samt oåterkalleiigen måste gifva vika för dea stora ide af medborgares gemensamhet och likhet inför lagea, som ligger uti personlighetsprincipen och de samfällda valen. Det är väl sannt, att under den reaktioa, som på de sista fem åren varit försökt i Tyskland och förnämiigast i Preussen till förmån för korporationsgrundsatserna i flera serskilda riktningar, har äfven ea och annan sökt utbreda den tron, att ståndselementeraa skola lefva upp till ea politisk makt uti representationen, och det är val icke utan, att hela denna riktning snses gynnad af den nuvarande Konungen i Preussen; men delsbevisar detta ingenting, hvarken för sakens rättsenli;het eller ändamålsenlighet, och dels får man öfverallt, hvar man re:er i Tyskland, höra af de mest bildade personer derstäces, att de, som ställt sig i spetsen för dessa reaktioner, betraktas het och hållet såsom politiska geni ångere, ungefir i likhet mel våra mest envisa ultras, och att man anser den allmänna opinionen så be-tämd emot denna återgång, att skråväsendet aldrig, vare sig i detta eller något annat hänseende, kan komma att återtaza sitt välde. Så, ungefärligen, förhåller det sig med förfaltarens exempel beträffande Tyskland. Låtom oss nu se, hvad han har att säga om andra länder: Norge, säger han, i många hänseenden olikt Nord-Amerika, hade likväl dermed haft gemensamma de egna och för demokratiens utvecklirg gynnsamma förbållander, som uppstå genom en blott på afstånd och i delegation förspord monarkisk styrelse. Landets eflägsenhet, otacksamma jorimån, tillfälliga och icskränkta tillgångar måste derjemte utesluta, å ena sidan, näringsflitens fasta och slutna föreningar; å andra sidan uppkomsten af en förmögen jordegareklass och i allmänhet af en inom landet bosatt Adel. Hvarken den sin torfyva sjelf odlande jordbrukaren, eller fiskaren, eller sågoch bergverksegaren, eller en gång köpmannen, kunna sluta sig till andra uti sambhäillig-. heter eller gillen af någon betydelse. Presterskepet , bade ej heller någon föreniogspuokt, och den verldsliga lärdomen hade, i det blott tre år gamla Uaiversitetet, knappt kommit till medvetande af sin tillvarelse. — Hvar då taga ämnen till en omattande ståndsrepresentatioo? Der ståndsdaningar nära nog saknades i borgerlig mening, huru då gifva dem politisk vigt? De samfälda valenp blefvo en nödralls-; hjelp. j Allt detta är fraser, bott och bart fraser, som ! väl kunna låta något viden flyktiz genomläsning, ! men som vid närmare granskuiog befinnas grund-i falska. Gals då icke i Norge före år 48144, lika-!t som i Sverge, ett presterskap? icke handtverkare: och köpmän i städerna? icke bönder på landet?1 Hvad adeln betriffar, så har det genom mag. do-s cens Thains för-15ffl ga historiska a bandting i Frej) blifvit upplyst, ait adela i Norge före nyssnämn-: Å I C q la tid, nemligen den jordegande adeln, hade icke llenast lika stora, utan vida större privilegier på ina gods, än adeln i Sverige. Uaiversiteterna ter hafva äfven i Sverge först helt nyligen fått ända ombud till riksdagarns. Hvilket rent at :adder är det icke då att påstå, att ståndsdä!ingar j funnos i borgerlig menivg på det ena tältet, Ika väl som på det andra, med det endalt indantaget, hvad adein beträffar, att denna icke var så talrik! Angående jordegareklassen, så är let för öfrigt bekant, att jorden varit vida mindre bklu:ven i Norge än i Sverige. Orsaken hvaröre Stånden icke fingo politisk makt i Norge, ver således icke bristen på elemenen, utan endast uch allenast, att de odödlige män, hvilka danade den Eid:woldska konstitutioen, voro för mycket förutseende för sitt fäderneslands bästa, att lägga dessa phistoriskar elemener till grund för representationen. Da utgirgo rån dea så mycket fördömda, enkla rationelia ruadea, och derföre kan Norge icke helier nåsonsia få nåd inför våra historiomaners ögon, om andet än, till följe af sin lyckliga representatior, t ti lugn och endräcst sår framit ; århundra lan Iz 3 DO sk OM CA I NR