Aftonbladet – 2 oktober 1844, sida 2

Liebe lefde ensliga degar sedan Simons afresa. Det enda com lifvade henne var längtan efter bre. Det första brefvet från den man tycker om. hvilken vigtig epok utgör ej detta för tvenne älskande! huru klappar ej bjertat vid blotta tanken derpå, huru krotsr man ej öfver det långa afståndet, den långsamma posten! Liebe hade både vaker och solvande d-ömt tillsammans denra örsta skriftliga beskrifning på den hältiga kärlek Simon synte: bysa för henne; men alltid föreföll det henne, som hennes tankar ändå j skulle kunna fullt uppskatta detta bres dyrbara innebål!, nej säkert skulle verkligheten ändå mångdubbelt öfverträffa allt det varma bjertliga, som hennes inbillniog förestafva del Så förgick den första veckan efter Simons aresa, men änru intet bref; säkert gaf Simon sig ej tid att skrifva under vägen, han ville väl d:etera sitt första bref från Liektes blifvande hem, des före dröje det. Men den andra veckan förgick under lika fåfång väntsn, och Liebes bjertklappning till og; älven Nathanson började blifva het om öronen, en dunkel käns!a sade honom, att han der.na gång varit för låttrogen; han var annars, som de fleste judiske köpmän, ganska försigtig i allt som rörde sffäårer, och som en sådan an:åg ban äfven sin dotters giftermål. En dag hörde han på Börsen berättas om en hsndelsexpedit, som efterlystes från Hamburg, der ban på falska xexlar lyckats uppbära ej obetydliga summor; ett par af de större busen bade genom handelsrelationer blitv t underrättade om en Hr Simons vistelse i Sverge. och fast många kunna hafva samma namn, misstänktes af flera avledningar att han var den sannskyldige. Dyster i hågen återvände Natbanson bem; om denna förmodan vore sacn, skulle den krossa Liebes bjertz; nu förebrådde han sig, att-han så oeftertänksemt bortgifvit sn bästa, skönaste r.kedom, sin älskade Lebe, åt en äfventyrare, hvilken nu kanhända skrattade åt de bedragne. Naibanson hade nu in;en ro hvarken natt eller dag. han skref till värner och bekanta, han gjorde