Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 2

marne inom -detta hus, såsom folkets valda ombud med långt större tillfredsställelse, men en san:are känsla af egen betydelsefullbet, komma att deltaga i de allmänva ärendena. Kan Adeln klaga att ej vara hågkommen i de kommunala förtroendebestyren? Visst icke. Göras vid sådana val afseende på om den, som väljes, är af adelsbörd, eller ej, eiler af hvad Stånd han är? Visst icke; så visar sig förhållandet i direktioner och bolag af alla slag. Hvarföre skulle förbållandet blifva annorlurda vid valsat till landets renresentanter, såvida nemligen ej, såsom i det nu hvilande förslaget, er stor Och öfvervågande majoritet inrymmes åt den miadre bildade befolkningen, hvilken, just till följd af sin oförmåga att sjelf bilda sin opinion, låter leda sig af den, som bäst förstår att smickra dess lågaste passioner, egennyttan och afunden. Men, ehuru jag ingalunda skulle anse för samhället vådligt att direkte öfvergå till allmänna val, om vid rösträttighetens bestimmande tillbörligt afseende göres å den större bildnicgen och större förmögenheten, så att, i ett tvåkammarsystem, konservatismen kunde påräknas få tillbörlig öfvervigt i den ena kammaren, mot demokratiens möjliga öfvervigt i den andra, få ster jag största hopp om framgång vid ett förslag, som tilläfventyrs innebure en förmedling emellan de tvenne olika principerne, eller hvari dea allmänna valrätten inskränkes inom vissa kategorier eller klasser af bildning, förmögenhet, eller andra sambhällsintressen. Jag framställer inga skarpa fordri: ngar i afseende på sättet, just derföre att jag på allvar vill saken, och nogsamt inser, att icke min eler någons individuella vilja bör göra anspråk på att i allo blifva gällando. Jag fordrar blott att orepresenterade medborgare viona representationsrätt, att äfverliggningar inom Stånd upphöra, och att valrätten afväges rättvist emellan de större och mindre sambhällsiatressena. Det nu hvilande represantationsförslaget kommer, såsora jag hoppas, att snart undergå förkastelsedomen. Det återstår då för 1844 års KonstitutionsUtskott att uppställa ett nytt. Uppmärksamheten är spänd och fordringarne äro allvarliga på de män, som af folkets ombud emottagit ett så vigtigt förtroende. Min innerliga, men varma bön till dem, är den, att de, efter att hafva pröfvat hvarandras stridskrafter, nu måtte, såsom gamla kämpar, räcka hvarandra handen till gemensamma eniga bemödanden för sitt stora fosterländska mål. Mitte de, med bortvisande från ömsesidor af hvarje öfverdrifvet anspråk, broderligen understödja hvarandra, till befrämjande af den stora tvistefrågans lyckliga lösniog! Mätte de genom en sådan sanningens seger öfver parti-intressen och småsinne, göra sina namn dyrbara för samtid och framtid, så sant, som da stå sina härvarande och hemmavarande landsmän till svars för sitt anförtrodda fögderin! Herr RAMSAY, BROR: I denna fråga, den för fädernes!andet vigtigaste sedan vi inträdde i detta statsskick, anser jag en hvar bör oörstäldt yttra sin tanka, cch oaktedt jag efter all anl:dning stadnar här i en ringa minoritet, anse? jag mig ändock böra göra det. Jag kom till riksdagen, med den öfvertygelse, att lägga mitt ja till förmån för det hvilande representations örsleget. Af allt det myckna jog har kört talas och sett skrifvet i denna sak har min övertygelse ej det ringaste blifvit rubbad, den har tvertom rått mer och mer styrka, ju närmare jag betraktat och steg för steg följt gångea af denna riksdag. Mine herrar, jag värjar till eder: tron j att med en sådan sammansättning af svenska folkets representation som den närvarande råzot verkligt godt kan aträltas för fådarneslandet? Jag måste bekän-a att för mig visa sig mörka utsigter af split, söndringar och stå d:hat. Tvedrägten har vid denna riksdag framstått i öppen och förfärande skepnad. Huru el. ler när skola de stridande intressena försonas, om vi l2mna obegagnad den utväg dertill, som ru erbjuder ig? Den som rågot lärt känna fäderneslandets sanne beläzenhet, måste längesedan hava insett, stt, till biläggande a den strid,. som uppkommit emellan de serskilda ståndsklasserna och com för närvarande hotar att dela svenska folket i motsatta partier, ingen annan möjlighet finnes, än i antagandet af en representation, grundad på allmän valrätt, och följaktligen upphävande alla de artificiella och fictiva skillnader, ur hvilka den för allmänt vä! så vädliga söndringen utgått. Jag vill ej tala om ailt det undransvärda jag erfarit vid denna riksdag: dan yttersta ofördragsamhet hos ett rådande parti mat andra3 meaingar; val till utskottsledamöter, företaget till det mesta i samma ofördragsamhetsanda: besluten isom utskotten beroende af slumpen i den aflsgda sedeln: Regerinzens förtroende embetsmän, uppträdande i öppea fejd emot den regering, de skulle tjena; ett förslag, som har allmänna rösten hos folket för sig, hotadt att falla för ensidighetens motstånd; detta allt, sammaniagdt med de stora olyckor som frå ån urminnes tider varit följder af den förhatliga ståndssplittring inom vårt fattiga land, skall fullkomna förkastilsedomen öfver den närvarande representationen och öfver de bemödanden, som inom vissa kratsar ännu göra sig till denna bedröfliga s:åndslörfettnings upprätthållande. I dag heter det nu celler kanske aldrig. Frågan är om svenska folket hädanefter skail vara ett folk, eller flera folk, om det skall arbets, helt ellar splittradt, på framgången af hvad som fordras för dess: bestånd och för dess förkofran, om det en gins, när röden SESSION TK ME HEN RARE SYRE TERDON