Aftonbladet – 30 september 1844, sida 3

SVE MIA I al Jel:u valUua all IU: Ul. BLANDADE ÄMNEN; — Eogelska tidniningen Examiner lemnar följande förklaring öfver de sista händelserna i: Ezypten, för att blanda bort franska förklaringatne: Ett pojkstreck. epeladt af en gammal herre, som har sina 80 år på vacken och heter Mehemed Ali, har uppskrämt Levanten; och skulle bafva gjort det mycket mer, om icke Fransmännens ännu nyare pojkstreck bede varit. Hansvisa höghet, Medslhafvets Nestor, bivistade ett lustparti, företog sig något, och blef så grälig och besvärlig, att iogen Irländare företeetotalismens införande, kommit ens ditåt. Han slog sina qrinnor, knuffade sina ministrar, svor på sin läkare, bröt sönder sio-pipa och kastade sin hufyvudbonad ut geIaom föastret. Slutligen skickede han efter 250.000 vuagar, och kastade sig i en båt, för att i Kaizo hitta så något bytt upptåg, men sina trogna Alexandrioska undersåtare lät han säga, att Jandsadren abdikerade och gick till Makka. Den gamle sysdaren! Nir Sheridan, full som en säck, inbillade nattvakterne, som funnit honom på gatan liggande, att han vore Wiiberorce, så ljög han icke parraktigare än Mehemed Ali, Jå han sade sig gå till Mekke. Beklagligtvis hvarken kuna eiler våga vi beskrifva för våra läsare mysterierna af en österlåndsk orgie; hvad ea Turk kallar lustbarhet, det kan för Europeiska öron endast metaoriskt antydas. HFHrågavarande fest gafs af Mehemed Alig dotter. enka.efter Dafterdar Bey. och dervid firad-g dessutom ett. bröllop i familjen, Den gamle paschan blef bjuden, och uppvaktades med kryddad mat och hetsiga drycker. Det var vaturligtvis icke vin — .y det har profeten förbjudit — det liknade svarare likören uti irländska måttvighetsföreningar, hvarest whisky är förbjudet, men i stället förtäras vissa af alkohol tilleedda stärkande medel, tempererade med ingefära och piment, såsom icte blott förenliga med löflet, uten ländande detta till ära. Denna sorbet, eller i hvad form den. serverades, satta hans höghet icke uti godt lynne, utan tyertom; han började. som sagdt är, at: prygla alla .qvinnorse i sitt harem, tillförskräckelse för eunuckerne, så svarta som hvisa, d:rpå drog han sig undan i zick-zack, och Ibrshim, i den största förlägerhet, skickada till. dena sjuke herren sina läkare, och ivsmugglada dem först i huset, och sedan på Nilbåten. Detta är den sannskyldiga baskrifrningen på ea tilldragelss, som mycket alarmerat de politiska kantstöparne i två verldsdelar, ja sjalfva Alexandrinerve, fastän deras förskräckelse var med något löje bemärgd. Till ssmmansvärjning eller revolution intet spår. Ingen djupt anlagd plan, hvarken af Ibrabim eller fransyske konsulu markis de. Lavslette, eller ens a7 någon fiendtlig Turk. Det var allsnast den politiska efterverkningen af ewvtlitet gladt diyckeslag. Mehsmed ÅA är till börden ea Mecedosier, och redan havs lindsman, A!exavder den Store, tog sig sitt rus och gjorde i ruset hvsd som dumt var. (Sv. M.) — EN DOMARES UNGDOMSSYNDER. Sir Jobn Holt, som år 4700 var ledamot af Kings Banrch i London, hade en gång i sin ungdom jemte några vänuer, lika vilda som ban sjelf på den tiden, gjort en utflygt åt landet, under hvilken deras peoningar togo slut. De öfvererskommo derföre, att hvar och en skulle försöka att taga sig fram på egen hand. Holt kom till ett värdshus i en liten by, Jät sin bäst ledas in i stallet samt begärde qvällsvard och en säng för natten. Derpå gick han in i köket, hvarest en trettonåig flicka låg och skälfde af frossa. Han frågade då närmare om hennes tillstånd, och fick af värdinnan det svaret att flickan var hennes enda barn-och hade legat sjuk nära ett år, osktadt alla de medel, läkarne föreskrifvit. Holt skakade. allvarsamt på hufvudet åt doktorerna. men had värdinnan ej vara bekymrad längre, ty hennes dotter skulle icke få ett nytt anfall. Han skref derpå några oläsliga ord på ett slyckepergament, bopru!lade detta och orcinerade att det skulle fasttindas vid flickans bansaled och qvarligga der, till dess hon blefve frisk, Holt qvarstanzade en vecka, frossan återkom ej mer, och han begirde nu sin räkniog. Gud välsigne er, herre! sade värdinnan, vi är visst icke skyldig mig någonting. Jag önskar tvärtom, att jag målte kunna betala er för det att ni kurerat min dotter. Hade ni kommit hit för tio månader sedan, så skulie jag nu haft fyratio pund stering insparda., Han mottog med låtsad motvilja denna belöning och red sin väg. Många år förflöto, Holt gjorde framsteg på den juridiska banan och blef slutligen ledamot af Kings Bench. I denna egenskap gjorde han en gång en tingsresa i samma grefskap, der ofvan anförda händelse tilldragit sig. Bland de personer, som då inställdes för tingsrätten, var en gumma, anklagad för trolldom. Till stöd för denna anklagelse intygade flera vittnen, att den anklagade hade en trollknut, hvarmed bon kunde bota sjuk boskap eller förderfva frisk; att man nyligen. träffat henne på bar gerning vid begagnandet af trollknuter, bemäktigat sig den, och var. beredd att framlägga den för domstolen. Domaren begärde då att få;se den. Det var ett slags nystan af hvarjehanda lappar, ytterst kringbundna med segelgarn. Domaren borttog omslaget och fann innerst ett stycke pergament, hvilket han genast igenkände för det, som han sjelf skrifvit till frosskur i in ungdom. . Han sait tyst i några ögocblick; derpå yttrade han följande til juryn: Mina herrar, jag nödgas här berätta en lefnadshändelse, ehuru illa den passar till den ställning, jag för närvarande innehar; men att dölja den, vore att förvärra ett fel, som jag hör försona, att sätta oskätden i fara och att under——— 2NR—— LV 5 Hand de aorecelhundaa avarteren är warlkligon af N