Aftonbladet – 30 september 1844, sida 3

Vi gjorde en förtrolig middag tillsammans, ty sken, tyskinnan och undertecknad. Han bjöd mi; på champagne, den hedersmannen! Fördömdt! Det kuade ha varit jag, som bjudi honom! : När min tyska vän med sin gemål rullade i egen landåvagn med fyra skjutshästar bort från staden utför den långa Landbrogatan, Carlskrona: Rue Rivoli, skumpade jag helt anspråkslöst samma väg fram på min enfaldiga bondkaret. Så ojemnt falla ödets lotter!, i Och likväl hade den lilla juden hela fem minuter hållit lottsedeln för mina ögon! Sig mig för roskull hur det är möjligt, att man kan vara så dum, som jag dea gången varl.... Vågen mellan Carlskrona och Ronneby är rik på hänförande taflor. Nejden kring Ronneby kan kal2s så godt som en vacker park hel och hållen. sjelfva Ronneby är en åtminstone i Sverge höpst szendomlig och ovanlig företeelse. Större än månsen af de svenska småstäderna, är köpingen anlagd med ytters! trånga, kroxiga och backiga gator på sluttningen och i afsatserna af några skogbevixta ulyftor, från hvilka derjemte den ansealiga Rottreån hoppar ner förbi köpingen, bildande inom sjeliva dennas område ett serdeles vackert fall. Ronneby är till följe af sitt sammanträngda byggsadssätt något dystert och saknar helt och hållet let ofvannämnda Lyckebys intagande och småeende karakter, men det är å andra sidan ännu nera pittoreskt beläget och har verkligen icke så betydligt tycke af en tysk alpstad, väl förståenles med fjällspetsarne och gletseherna supplerade uf inbillningen. Den gamia kyrkan, på sinj höjd