Aftonbladet – 30 september 1844, sida 3

bland de oregelbundsa qvarteren, är verkligen af en sållsynt målningsskön effekt. En fjerdedels mil från köpingen: ligger det allmänt och med rätta prisade Djapadal. Ej Höllre här får man irmedlertid vänta sg någonting i den rent sublima, grandiosa stilen; det är visserligen klippor, en ekraserad natur, ea vattengud ute på äfventyr, men det är likväl, i-det hela tsget, en ganska näpen vildhet, en romantik i fickformat. Man blir ingalunda förskräckt af dessa sig så kallande fjällar, de seså humana och menniskovänliga ut :med sin vackra löfskog, och gud skall veta att de icke beböfva vänta på någon Napoleon elier Hinnibal för att öfverstigas. Hvad åter beträffar den sällsamma klippkanal, en blott några famnar bred remna,: genom hvilken Rottne-ån här spränger sig brusande: och skummande fram, så ir detta, såsom ett naturunder, utan tvifvel ytterst märkvärfigt och intressant att skåda, och det finnes måhända ieke i beta verldea någonting alldeles dylikt att uppvisa. Djupadals berresite ligger nedanför fallen i en herrlig däld, en äkta nordisk idyl. I falljag för lem år sedan kommit att köpa den der lottsedeln, ni vet, skulle jag i förbigående frågat herren på Djupadal, om han icke hade lust att sälja stället, f —— sm — Hvad bryr jag mig om hela verlden, du ir min verld, sade en äkta man till sin hustru. Kammarjungfrun, som varit osynligt vittne till detta utbrott, var kort derpå nödsakad att fråga verldsmonarken, om han så snart ledsnat vid.sin verld. Foka, var svaret, pvi bafva ju två verldar, en gammal och en ny.n