Aftonbladet – 28 september 1844, sida 3

Herrar kommitterades förslag synes på goda grui der bygdt, hvad beträffar elementerne till sammai sättningen at den äldre kammaren; men betänkligh ter hafva hos mig uppstått i hänseende till valsättet Herrar kommitterade föreslå, att den yngre kan maren skall genom val utse den äldre; jag deremt skulle tro det vara bättre, att hvar och en af de få resiagne valbarhets-katcgorierne utvalde sina elektc rer och att desse samfäldt och äfven gemensamt ms lika många, eller något derunder, om man anser al öfvervigten borde lemnas åt de konservativa sympat erne, genom val utsedde ledamöter af den yng kammaren, finge sig uppdrsget att fylla lediga pla ser inom den äldre. Såsom motif till detta förslag, torde jag i korthe få anföra följande: Den egentliga sanktionen för den äldre kammare! är att representera sympatier för förflutna tideos i sigter och utgöra återhållande krafter, och således u öfva åtminstone ett suspensift veto. Detta veto ska imedlertid uttalas emot representation af de intre: sen, som stödja sig på sympatien för det närvarand och framtiden. Skulle ett dylikt veto någonsin blifva mer än e möjlighet, således, när så fordras, blifva en verklig het, så har man af nöden ej blott statsmannavishe utan äfven lugn och oberoende kraft. Man är berät tigad att vänta det förra, eller statsmanvavishet, a högre ålder samlad erfarenhet och inhemtad vana, förening med en högre bildning. Hvad åter beträftfa den lugna och oberoende kraften, så hvilar den i vä sentlig mån på medvetandet, att det erhållna förtro edet härflutit från män, hvilka ägt de bästa tillfälle att pröfva den högre kapaciteten. Derföre bör de frågavarande högre platsen i samhället gifvas af et valkoliegium,: byggdt på den mångsidigare erfarenhe en. Lugn och oberoende kraft hemtas ock till e el från en förfluten tid; d. v. s. hvilar till en de hå historisk gruad. Rikedom är i sig sjelf, likason ärdomen, något som ej är ögonblickets verk, uta! naebär en kontiauit af en mans ålder och oftas ionu mer. Jag skulla förmoda, att det af mig föreslagna val ättet skulle gifva den äldre kammaren en långt störr örmåga att befordra statsorganismens jemna utveck ing, än det af hrr kommitterade framställde. Man har sagt, att den äldre kammaren är öfver lödig; detta påstående kan väsentligen hafva sin rik ighet i ett land, der kopungamakten är stark. Hurt örhållardet är i Sverige, i denna del, lemnar jag til vars och ens bedömande, som uppmärksamt tage 1809 års regeringsform i betraktande. Ett veto a (onupgamakten kan visserligen uttalas; men en annar ak är, om det ofta bör utsägas emot den blifvands rational-representationen. Öfvergången från ett fyriammarsystem till ett slags en kammarsystem kar kaka landets intressen, åtminstone för någon tid, til ina grundvalar. Jag har velat tillägga, till stöd för min åsigt, äfver letta förhållande, för att visa det Sverige behöfver ej Henast en så sammansatt kammare, som hrr kom. nitterade föreslagit, utan derjemte en, genom en vä rdnad vallag, i möjligaste måtto ändamålsenlig kamnare. IL