Aftonbladet – 28 september 1844, sida 3

före UCL Var DIOLL Sa Mycael mera skal de till nu, och det vore ganska intressant att höj Den Konstitutionelle utlåta sig öfver den fråga huruvida han numera frångått den alltid för ; I framställda och till komplett evidens deducer: tj de, åsigten, att Regeringen icke här skäl att ti -Hörtroendeembeten utnämna eller ens deri bib I bålla personer, som helt och hållet skilja sig frå I dess system. Minnes Den Konstitutionelle måhäs Ida t. ex. hvad salig Argus yttrade uti en dyli Ifråga, vid ett tillfälle, då Franska regeringen a fsatte två deputerade, som icke ens innehade ht gre förtroendeembeten, derföre att de hade vote rat emot ministeren? Vi meddela här nedan, på anmodan, det an förande, som Hr Baron Hermelin häromdagen upp Jläste vid sammantridet på lilla börssalen i anlec ning af det representstionsförslag, som de utsedd kommitterade utarbetat. Det kan nemligen wi vara pyttigt att saken betraktas ifrån alla sido; och således äfven från den, som Frih. Hermeli angifvit. Imedlertid kunne vi ej undså att vi detta tillfälle fästa uppmärksamheten på en i vå tanka irrig sats, som Frih. Hermelin framställ då han ansett den s. k. andra eller äldre kam maren egentligen vara till för att representer det förflutna i samhället. I:en med all repre sentation kan nemligen i sjelfva verket omöjlige vara annat, än att med eabet och konseqven producera den opinion, som uttrycker sig genon pluraliteten af de väljande. Om något sannt oci klokt begrepp skall finnas med en andra kam mare, så kan detta derföre aldrig blifva, att de: skall redan på förhand förutsättas stå i opposi tion emot den första, ty något sämre förhålland än att två delar af en statsmakt draga åt hva sitt håll, kan ej finnas, såvida det ligger någo: sanning i den regeln, att ett samhälles styrka be står i enighet; utan oppositionen, af hurudan rigt: ning. denna än må vara, måste alltid lizga ho minoriteten, som inom hvarje rådslående försam: ling söker göra sina skäl gällande. Deremot kar den andra kammaren visserligen hafva ett för nuftigt ändamål, nemligen att genom en pröfving så att säga i andra instansen, förekomma förha stlade beslut, och föranleda en mognare pröfning Detta ändamål synes oss då vinnas vida tullkomligare och utan det vådiiga äfventyr af späsning som tvänne kamrar af olika elementer åstadkomma (af hvilka den ena ändock alltid måste blifvs den herrskande) om den äldre kammaren välje: af den yngre, men på sådant sätt, att vissa bestämda klasser der alltid blifva representerade. Vi nämna detta angående principen, utan att derföre nu närmara utlåta oss om detaljerna af kommitteens förslag, och låta härefter Frih. Hermelins anförande följa: Som medlem af sällskapet, får jag vördsamt föreslå att innan man ingår i debatt angående särskilde SS af herrar komitterades förslag, man måtte diskutera en af de Större principfrågorna, som i förslaget äro besvarade, nemligen frågan om bildningen af den öfre kammaren eller den äldre. som den benämnes i förslaget. Det förekommer mig, som det vore lättare, för hvar och en af oss, att bestämma omdömet angående nedre kammarens (den yngres, så kallad enligt förslag) sammansättning, när man fått i förväg ittala grunderne för den sistnämnde kammarens orsanisation. Jag styrkes i den förmodan serdeles af nerrar kommitterades nu framlagde förslag. Min åsigt är i kortbet följande: I de flesta fall och inder de flesta tidspunkter visa de serskilda intresena i ett land trenne olika sympathier: ett intresse ryllar nemligen det förflutnas åsigter, ett annat har ill föremål beståendet af det närvarande och ett trele iatresse sysselsätter sig företrädesvis med framtilen och dess behof. Dessa intressen hafva i olika länder olika benämingar. I England t. ex. kallas de Toryism, Whigism, och Radikalism, på andra: ställen konservaism, liberalism och radikalism. : En representation, byggd på samfällda val, skall, till ölje af en ganska naturlig sakernas gång, komma att ittrycka sympathierna för det närvarande och för ramtiden, men blott ganska ofullständigt sympathien ör det förflutna. Vanligen nödgas konungamakten i nindre väl organiserade stater ersätta bristen eller ippträda som målsman af det förflutnas åsigter. Så idt ske kan, bör dock ettsådant förhållande ur statsörfattningen undanrödjas. Ett bemödande dertill fin1es i de fleste representativa statsförfattningar. Herar kommitterade hafva också fåstat uppmärksamhet ierpå och tillsen sådan mälsman föreslagit en öfre 2mmare, under benämning den äldre. Egentliga rägan är, huru man skall få elementer till den äldre kammaren, och huru valen dertill böra verkställs.