Aftonbladet – 27 september 1844, sida 3

fritt bvalf utan ringaste understöd af pelare eller några slags stälvor, och inger verkligen en viss respekt, då men inträder inom porterna. Den hänger deruppe som ett ko!osswult äggskal; men ve den, zom knackade på det mel litet för hårda knogar I Jag har äfven för ordningens skull besökt det sama, ryktbira Calmar slott; hvilket är hbeläcet stt stycke utanför den egentliga stader. Bedröiga, alitför badröfliga relik! . ... På denna mig 3ga borg, odom en af rikets förnämsta, der tå cå ga örhbuadradess i Sveriges historia snart sagdt märkvärdigaste händelser spelat, der så många al bäldens mest framstående personligheter trampat sina jit, fi nes rättnu intet minne alt framviss för den besökande nygirigal . . . Gul skall veta stt jag icka är förälskad i garala, favor och billebarder eler är en at dem, som råka i förtjusning över en trasiz nattmössa, derföre satt den til hört en konung; men det meiför hkväl alltid en viss sorgliz stämmning, att se ett gammalt monunument, sådant som detta, helt och håilet öfrerlespnadt åt förstörelsen, ect mozument, vid hvilket.dock hågkomster al stor bistorisk betydelse för ett helt folk fista sig. Det eada jag kunna! uppticka, som sta!l heta minnesmärken fiån stottets bomstrande tider, är ett söndrigt skrälie till säng, som påstås ha bagagbats af Gustaf den Andre Alo!f; man fianer ännu på den några bifdhuggerier, hvilka tyckas ha varit serdeles väl arbetade, men hirnäst kastas förmolligea Bela tut. ten upp på en gammel vind och så blir det snart ett par lagoma e!dbrasor af alltsammans. I samma rum, der denna fettigalsäng hittill. ha:t tillåtelse att på ett litet högtisligsre sätt äta: