Aftonbladet – 27 september 1844, sida 3

-Jockså slut med stretegien, och sedan slutligen voteringens utgång bekräftat nederlaget, så upphäfva de loch deras anhavg klsgoskrän uti Aftonbladet öfver att sRegeringen lidit ett stort nederlag och omkullvoterals.. Men en omkullvoterad Regering, som sjel! Jerkänner sitt stora nederlag, kan väl icke, om den än krafsar sig upp igen, anständigtvis söka att biifva qvar på platsen, och i nödfall får väl Kronan komma med sitt consitum abeundi, aildevstund hon icke kan vara belåten med till den grad oskickliga parlamentariska härförare; annan oskicklighet ätt förtiga. För det andra har den slagna Regeringens Pufftidning. Dagl. Allehanda, i går förnyat det af StatsRådet Fåhreus, på Riddarhuset gjorda dristiga försöket, att, till vederbörandes räddning, komma emellan med åberopande af Konungens personlighet. Så här låter det i Allehanda: Bland Talare på Ridsdarhuset i Månadags mot tillsättandet af ett förstärkt Lag-Utskott, har vår Ref. i går glömt nämna Grefve Anton Gabriel Gyldenstolpe. Hr Gyldenstolpe är Kammarherre hos Konungen, och då man vet, att Hanrs Moaj:t öppet tillkännagifvit sin önskan om framgång åt ifrågavarande, för möjligheten att tillvägabringa antagande af något vidlyftigare förslag oundgängligen nödiga förslag, så fianer man häraf, att ultra-Tory-partiets opposition på Riddarhuset åtminstone icke tillbakabålles af — considerationer.s — Således drager det ministeriella partiet icke i betänkande att drifva den läran, att det är Konungen personligen, som lidit nederlaget och blifvit omkullvoterad vid debatten på Riddarhuset om ett förstärkt Lag-Utskott; ty det följer ovilkorligen af uppgiften, att Konungen öppet tillkännagifvit sin önskan om framgång åt ifrågavaranden, af Hans M3j:ts Ministrar förordade förslag. Det lärer väl svårligen kunna aflöpa utan följder. Det kan då knappast vara något tvifvel underkaetadt, att vi en af dagarne få se något nytt mixlum pixtum compositum, af svarta, hvita och framför allt grå dominos, taga säte på den så kallade Banc des doul.urs, hvilken har det gemensamt med Molochsbilden, att den städse fordrar nya, späda och oskuldsfulla offer. : Ar icke detta rätt gentilt och till öfverflöd uppriktigt på köpet? Dst är svårt att säga hvilketdera fö:tjenar förtroendet, antingen det delikata i sättet hos ena tidning, som ej blott ständigt för sin konungskhet i munnen, uten äfven städse drifver den läran, att Konungens person och Regeringen iro ett, ail med ett så synbart nöje upprepa och med serskild stil utmärka uttrycken: en omkullvoterad regering, 1en slagna regeringenn, förlikna konseljen vid en molochsbild, mm. m; samt att genom en hårdragea syilozism leda sig till att kunna få komima fram med det uttrycket, att Konungen egentligen är dea som blifvit omkullvoterad; eller det modesta uti anspråket att Regeringeas ledamöter helt och hållet böra dansa efter några af sina egaa underlydande högre emb2ismöns pipa, och till och med nedlägga sina embeten, om de sednare fiana för godt opponera sig mot dem. M-.n kan bäraf åtminstone se vederbörandes bjertans tankar, och att de icke skulle hafva något emot en minister t. ex. med He:rar voa Hartmansdorff, Landshöfdingen G:e ve Carl Gustaf Löwenbjelm, Advokatfiskalen Prinzensköld, Professor Bråkerhjelm, Generaladjutanten Dahlström och några flere. Men beklagligtvis på den sidan och lyckligtvis för nationen lärer denna utvägen icke behöfva anlitas, och behöfver det visserligen mindre i samma mån: som regeringen, ieseende sin verkliga stillning till folket och sin egen fördel, tsger sitt parti och litet mera bestämdt fortgåenda att den, i den angifna riktniagep, hvarvid nationen fästat sina förhoppningar äfven derigenom närmare sammanknyter barden af dess förtroende. Såsom någonting blott och bart roligt förtjenar det att framhålla Minervas doloroso deröfver, at! Dagligt Allehanda gjort anmärkning vid den egna företeelsen, att en tjenstgörande kammarherre hos Konungen stigit upp och talat emot Konungens kända önskan; och den konstitutionella mine, gumman dervid antager, ungefär så här: klär henne, såsom läsaren ser, icke illa. Det är också långt ifrån oss att V:!ja försvara, om derl frågav-rande kammarherren skulle lida någon föröljelse för sin opposition, hvilket troligen ej heler kommer i fråga; men så mycket, som att er idning finaer förhållandet något besynnerligt, måte väl vara tillåtet att yttra på andra sidan. — Svenska Bet å sina sida har åter de sednare lagarne arbetat på ett annat håll. Dan som vill je buru ett blad, som:låtsat eig vija ifra mo ryckfrihetens missbruk m. m., sjetf töresår med