Aftonbladet – 24 september 1844, sida 2

då ömsesidig stämningsrättighet är medgifven, endera parten alltid böra vara intresserad att få tvisten afgjord; men å den andra bör en gräns fionas för en sådan tidsödande rättegång, der ofta den omtvistade marken icke motsvarar den kostnad och förlust, som uppskofvet, der skifte är i fråga, förorsakar. Dessutom tyckes behofvet påkalla ett landtmätaren icke allenast, såsom nu är stadgadt, antecknar till protokollet ömsesidiga parters skäl cch påståenden, utan äfven att hen och gode männen meddela sitt utlåtanda i ämnet, hvilket, om det icke inom redan föreskrifven tid öfverklegas, anses såsom laga kraftvunnet. Derföre, och på det ett obegränsadt uppskof i förrättningen måtte undanrödjas, anses nedanstående stadgande lämpligt: — — — Sadan stånde hvar och en af dem fritt, att målet instämme på landet tvenne månader derefter till egodelningsrätt, och i s:ad inom samma tid till stadsdomstol. 6 . Uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att ipgen tid finnes föreskrifven, irom hvilken kronoombudet bör till Konungens befailningshafsandeingifva den i detta lagrum omnämnde förening, och bemälde befallnipgshafvande densamma pröfva; det är med anledniog häraf äfvensom under åberopande a? hvad i detta kap:s 3 sagt är, vi hemställa, buruvida icke lämpligen antages kunde ett åläggande för kroroombudet; att inom fjorlon dagar, från den tid föreningen underskrefs, densamma till Konungens befallnirgshafvande insända, hvarefter Konungens befallningshafvande inom en månad derefter meddelar sitt samtycke eller ogillande; sker ej detta, stånde föreningen fast. 3 Kap. i allmänhet. Föreskrifterna, att rågångstvister och egandorättsfrågor tillhöa härads-, men tvister huruvida ega skall som odalega anses, och således, gom serskild lägenhet, hemman, utöäfver dess egolott efter delvingsgrund, tillböra, egodelsingsräit, åstadkomma ota mycken oreda och onödig tidsutdrägt, helst erfarenheten visat, att fall fianes, der förrättningsmän och underdomare hafva svårt att urskilja hvad som tillhör ena eller andra domstolen. Dessa olägenheter kunde, enligt vår tanke, lätteligen afbjelpas, om en lag emsnerade afinnehåll, att allt, hvad i sammanharg med laga skifte förekommer, bör vid egodelningsrätt upptagas, helst pröfningan med skäl kan supponeras lika noggrann af häradsböfdivg med biträde af egodelningsrätts ledamöter, som af honom cch häradsnämnd. 6 Kap. 2 6. Uti våra äldre skifteslegar har man ansett att så väl egotaxerirgssom delnizgsgrunden skulle vara afgjord, och beslutet om dem lga kraft vunnit, iopan videre med skiftet fortgick. Visserligen utgörs de båda grunden för byggnaden, och oormligheten a texeriogsns pröfvande, först sedan hela skiftet är färdigt, kan å ena sidan icke bestridas. Men do skäl, eom förarvledt lagstiftaren af 1827 års Korg! skiftesstadga att antaga den gednare principen, hvila, å ardra sidan, på så billiga grunder, att de icke, efter vår tanke, böra förbises. Korgl. skiftesstedgan föreskriver uti detta lagrum, att egotaxeringen skall af landtmätare och gode män i samråd med delegarne verkställas, och således de förres beslut blifva en lag för de sednare; men deremot kan ingen lag bestämma grunderna för jorders gradatiop; hvadan också individuella åsigter der måste göra sig gällande. I den mån desse äro bygda på vana, urskiljning samt noggrarn undersökning, blifver denna grund för skiftet säkrare. Derjemte är det obestridligt, att jordägarne svårligen kunna bedöma resultaterre af en taxering, innan deras Dya skifteslotter för dem blifvit Utmärkte, samt deras enskilda intressen såmedelst gjort sig gällande. Billigheten fordrar derföre, att vid den tidpunkt, då ett sådant resultat blifver gifvet, de må vara berättigade söka de rättelser, de anse af behofvet påkallade. Med erkännande af dessa åsigter, framställa vi likväl, om icke närvarande stadgar gå till en motsatt ytterlighet, jemförda med de äldre, ty att hela skiftet med alla sina detaljer skall vara helt och hållet fullbordadt, för att, i händelse af taxering, ånyo omarbetas, måste för delägarne alltid medföra ytterligare både kostnader och tidsutdrägt. Nu gällande nådiga skiftesstadga indelar frågornas behandling i tvenne stadier: 4: Alla preliminärfrågor. 9:0 Alla öfriga frågor. De förra skola, i händelse af tvist, serskildt underställas ägodelningsrätts pröfning, och öfver de sednare får klagan föras i sammanhang med hela skiftet. Efter vår åsigt delar sig förekommande skiftesfrågor rätteligen i trenne stadier: 4:0 Alia nuvarando preliminärfrågor. 92:0 De egentliga skiftesf:ågorna, hvaruti landtmätare och gode män hafva bestutande rätt: ägotaxering, skiftesläggning och utflyttningsskyldigheten, och 3:0 Alla öfriga frågor, såsom ersättningar och stärgseldelning. De till skiftets första stadium hörande frågor skola behandlas i enlighet med hvad nu derom är föreskrifvet. Vid andra, åter, skall skiftesmannen, utom taxeringen, hafva bestämt skiftesläggningen, och i sammanhang dermed utflyttningsskyldigheten, samt noga uträknat och utmärkt skiftet med träpålar på marken; på kartan uppdragit delningslinierna med blyerts och mindre touschprickar i ändepunkterna; och slutligen upprättat en summarisk beskrifning öfver del. niogen: aflemne ock derefter afskrift af denma beskrifnipg med alla till skiftet i öfrigt hörande bandI rr TT