Aftonbladet – 24 september 1844, sida 2

ru hon suckande tänkte på, huru den älskades läser kunde vara besk-ffadt. Clara deremot var mer in i ett afseende upprörd åf hvsd som tilldragit sig, då hon med smärta kände, att hon var orsaken dertil:, att Eilheim, som endast kände henne till utseendet, knappt vexlat med henne ett flyktigt ord den olyckliga aftonen, uppträdt såsom henne; hämnare. Han var för hennes skull i fingelse, hans sak stod :ämre än Treilhacs och konske kunde han ej undgå laglig påföljd. Clara var tröstlös, då hon föreställde sig alt detta och att, efter fadrens återkomst, hon kanske skulle resa, utan alt för den mannen, soi så ädelt försvarat henne, få förklara åtminstone sin tacksamhet, då hon icke kände sig hysa för honom någoa varmare känsb. Följande morgonen syntes spår af en sömnlös natt på Claras annars så friska kinder, och då hennes mor ömt och hjertlat forskade efter orsaken dertill, utgjöt hon hela sitt hjerta i det trogna skötet. Bron Rerzw lit en stund derefier snt äs sig; och så vil Clara som hennes mor kunde knoappt i,evknna honom, så förändrad framstöllde hen sig nu, emot den aftonen han besökte dem, under deras förra vistande här. Hens hes bållning, bans ädla ansigtsdrag och omsorgsfulla klädsel, berättigade honom att anses för hvad ban verkligen var — en kraftfull, behaglig man. Fru von Stein emottog honom bjertligt, som en gammal bekant, och framförde till honom sin dotter. Reszow, som vid fru von Steins anblick kände sig så underlig, sade några vänliga ord till Anna, frågade geheimerådinnan efter Schirmer och kom derefter till ämnet, som utgjorde föremilet för hans besök. Han bade redan tidigt på morgonen varit hos Julian, låtit ånyo för sig berätta sakens förlopp och derefter besökt polisdirektöen. Denne — det förteg Ikvil baronen — hade yttrat, att herr von Lodens klagan var af den besksffenhe, att den icke til!hörde polisens, uten kriminaldomstolens upptagande; att de häktade, om icke misstänkta för mordarslag, likväl voro det för tillämnad duell och att det alltså fordrades, det grefve Treilbac kunde styrka, att han tillfälEgtvis kommit till stäliet och haft pistolen i band. Från polisdirektören hade Renzow, med så ringa