Aftonbladet – 24 september 1844, sida 2

ordens olika godhet, inses lätteligen; derföre, äfvensom på det jordezare må befrias från skyldigheten att ersätta längre bort, från förrättningsstället boende god mans inställelse, torde följande förändring vara behö ig — — — och böra helst de kallas, som inom plänel, närmast förrättningsstället boende äro, Ar god man m. rm. 4 Kap. 2 S. Denna bestämmer, att handtlangning till egomätning ej under slåtter och skördetiden får sffordras, der ej delegarne derom äro ense; huru hinderligt ett sådant stadgande är för landtmäteriets fortoång, har hvarje landtmätare erfarit och skulle ännu mera gjort det om icke jordegarne sjelfve insågo huru mycket mera maktpåliggande förrättningens fortgång ir mot en :ingare besparing i bandtlangningskostnalen; dessutom inskränker hvarje landtmötare sjelmant antalet af bandtlangare sådane dagar då jordegarne giva en sådan önskan tillkänna. Slåtter och skördetiden kan möjligen utsträckas till hela Juli, Augusti. September och Oktober månader; hvad återstår då Lill landtmätarens arbeten ute på marken? — På dessa grund:r önska vi, med stöl af egen erarenhet, att jetta förbud helt och hållet måtte utgå. 3 S. Enär det icke till vågot ändamålsenligt rejultat är ledande, att vid egomätningar undersökning in:tälies över jordarternes naturliga beskaffenhet, serskidt å åker, serskildt å äng, och serskildt å skogsmerk, och en såden undersökning först vid egograderingen kan ifrågskomma; så anse vi denna icke inana tydas annorlunda, än att, vid jordrefning, alla yttre synliga och för hvar och en märkbara skiljakligheter i all slags mark böra å kartan efter deras rätta läge och vidd noggrannt upptagas. 6 S. Med stöd af denna Ä hafva egodelningsräter, vid åtskillige tillällen, till och med sedan skiftet olifvit afslutadt och till slutliga besvär hänvist, uppå daganders yrkande upphäft en enligt 6 kap. 2 l12gign ingångeu cch laga kraft vu nen förening om lelningsgrund, och i stället, på grund af förut fasttälldt storskifte, föreskrifvit att innehafvet åertill skulle antagas, under åberopande stt skiftesmannen öre jordegarnes förening i denna fråga uraktlåtit emna häfdeförteckning. 8 kap. 4 S föreskrifver att ader fastställdt storskifte böregått hafve hvarje delegare rätt att vid nyttskifte tillgodonjata hvad efter uppskattningsvärde mot de pegor svarar, som han enligt storskiftet innehaft, men iscgalunda såsom en ovilkorlig följd, i fall han vil sig om anvan delningsgrund förena. Då 6 kap. 2 medgiver delegarpe rätt att sig om delningsgrund förena, så följer ock, att i händelse en i fordeboken gifven proportion antages, såsom mantal, stångfall m m. blifver den häfdeförteckning denna (4: 6) föreskrifver aldetes öfverflödig, och rimligen kan man icke antags, att lagstiftaren velat ålägga eit så tidsödande och vidlyftigt arbete utan ändamål. Vidare ligger icke inom möjlighetens gräns, alt upprätta en så fullständig häfdebeskrifnicg, som den hr Backman Faxe i sin samling af landtmäteriförrättningar entager under 18 s 7:de punkt, utan att egotaxering förutgått; men innan en sådan egotaxering kan verkställas, som 41 kap. kongl. Skitesstadgan föreskrifver, måste skilnaden af inoch af-röspingsjorden vara genom förening afgjord, eller i sammanhang med taxeringen bestämd. Antages nu ett jordegarne icke kunnat sig om sistnämnde fråga förena (nemligen afoch in-rösninpgsjordens skiljande) och icke godkänna landtmätares och gode mäns deröfver fattade beslut, så måste i följe deraf, enligt 6 kap. 2 , frågan till egoelnirgsrätt hänskjutas, och häfdeörtecknipgens upprittande uppekjutas, tills den omtvistade frågan genom sgutligt utslag blifvit afgjord. Likväl förekommer i nyssnämde samling af brr Backman Faxe, under 22 8 4 mom. 4 punkten, att skiftesmannen skall vid delni: gsgrundsfrågans bestämmande hafva en så beskaffad häfdeförteckning, för att med upplysningar kanna delegarne tillhandagå. Nu uppstår äfven tvist i denna fråga, som till domstols pröfning efter förutvämde 6 kap. 2 måste hänskjutas; då frågas: Står derna behandliog af skiltesärenderna i öfverensstämmelse med stadgandet i denna , som säger: — och Vvare skiftesmannen pligtig, alt de i dessa frågor uppkomne stridigheter så samla, att de på en gång, och icke särskildt för hvarje fråga, till egodeloingsrättens prölving öfrerlemnas,; svaret måste blifva nej, då man icke kan fullgöra det ena stadgandet, utan att nraktlåta det andra. På dessa grunder anse vi oss fullkomligen hafva bevisat, att jordegarnes beslut om delningsgrund aldrig kan stå i något sammanhang med häfdeförteckvirgen, utan densamra kan först fullständigt upprittas, sedan alla förberedande frågor genom enhälligt beslut, eller genom slutligt utslag, blifvit afgjorde. Men då likväl en lag kan tydas på alldeles stridigt sätt, och denna så väsentliga skiljaktighet förorsakar ovisshet för landtinätaren och en menligt inverkande tidsutdrägt för delegarne, anse vi af största vigt att icke allenast uppmärksamheten riktas på detta förhål lande, utan även att till 4 kap. 6 måtte få ivflyta: att blott när delningsgrunden blifver innehafrvet, skall en så beskaffad häfdeförteckning upprättas, som denna föreskrifver. 53 Kap. 3 8. Uti detta lagrum finnes ingen tid bestämd inom bvilken målet skall instämmas, hvadan en rågåogstvist ken uppehållas och förrättningens fortgång såmedel!s: fördröjas. ÅA epa sidan synes visserligen,