Aftonbladet – 18 september 1844, sida 2

välbetänkt låta representationsörändringen utveckla sig ur det bestående och från egen grurti; men å andra sidan bör det icke förnekas, att hvad som i politiskt afseende är välbetärkt, låter sig aldrig med full visshet bestämmas förr än genom följderna. Om ett fo!k på goda skäl allt mer och mer låter sig fattas af den öfvertygelsen, att emellan dess förhoppningar och deras mål, samhällsformerna i mår ga delar uppresa sig som hinder, då är det ursäktligt, om det erinrar sig att allt det stora och ädla, det kuonat hafva uträttat i tiderna, ej sällan varit förknoippadt med försakelser och äfventyr. Representationssättets historiska härledning är en förtjenst, men om en nation på fredlig väg med sin konungs samtycke ombildar siva sambhällsformer, endast genom sin vilj:s kraft, sitt fosterlandssinne och sin lugna besinnipgsförmåga, så är detta i och för sig sjelf en handling af den höga historiska betydelse, stt den väl sammankedjar den tid som förflutit med den, som skall komma; och kan man vara förvissad, att det folk, som fullkomnat ett så stort och ädelt verk, skal med all sin kärlek omfatta och stödja detsamma; väl förståendes, att det var ett verk af den allmänna öfvertygelsen, att aila händer arbetat på byggnadens uppförande, och att det icke blifvit tillvägabragt gerom något parlamentariskt partis tillfälliga öfvervigt. Jag hyser således, för min del, ingen obendgenhet mot införandet af allmän valrätt inom vårt representalionssätt. Jag har förut yttrat. detta, och en hvar, som behagat med någon uppmärksamhet fö!ja den framställning, som jag i ämnet gjort till förra Ständers Konstitutions-Utskott, och hvilken i tryck varit meddelad allmänheten, skall nogsamt inse det vi ega inom värt samhälle häfdvunna institutioner, hvarå ett sådant representationssätt lämpligen skulle kunna stödjas; men jag forårar såsom ett vilkor, att den byggsad, som kan komma att uppföras, må blifva tillräckligt rymlig, för att gyona utvecklingen af ala ädla, uppåt sträfvande sambällskrafter, och nog fast i sia sammansättning genom den motvigt, som deruti finnes nedlagd, för att motstå tidernas inflytande. Genom detta förslag, som nu hvilar på Ridd. och Adelns bord, anser jag icke att representatiorsfrågan hvarken nu eller i framtiden löses. Ty ehuru väläfven jag deri erkänner en och acnan sats såsom utgången från ett praktiskt sinne, t. ex. den om den greaderade valrätten, visar sig likväl detta förslag i sin helhet för mitt omdöme såsom grundadt på en tro, för att icke säga en övertro på en samhällsdygd och mensklig fullkomlighet, som vi visserligen må eftersträva, men som beklagligen mera ligger inom föreställningen än inom verkligheten. Jag röstar så!edes emot förslaget, men jag erkänner att jag skulle med en stor ledsnad afgifva detta votum, om jag trodde, att representationsfrågan vore förflyttad utom gränsen af våra öfverläggningar, derest detta förslag icke antoges. Men så bör det icke blifva. Sveriges Ständer skola lyfta sig till höjden af sitt uppdrag. Vi skola, Miae Her. rar, närma oss våra medrepresentanters åsigter, i det hopp, att de äfven må skänka våra det afseende de torde förtjena, och jemna skiljaktigheterna, så att det må blifva möjligt för vår styrelse, att, i denna fråga, som visserligen för oss Svenskar har största vigten, men som äfven är af en stor verldshistorisk betydelse, kusna uppträda såsom ledare eller skiijedomare; och på detta sätt skola vi, genom fördragsamheten i våra meningar, öppenheten i vårt handlingssätt och oegennyttan af våra uppoffringar, i sjelfva vårt afslag förvärfva oss våra landsmäns aktning, tacksamhet och förtroende. La Jag röstar emot förslaget. ÅA