Aftonbladet – 18 september 1844, sida 2

PRESTESTÅNDETS DISKUSSION ÖFVER REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Komminister Hardin: Tidsandan går framåt. Oemotståndlig är dess makt, ty den framgår på sin Herres befallning och under hans ledning. Friheten ir lutheran såsom vi, yttrade en af Sveriges rikast begåfvade skalder, i en tidpunkt då brytningarne af meningsstriderna inom både staternas och vetenskapernas områden kändes kanske starkare än nu. Luther tände också kronorna i templet till morgonens gudstjenst, men ännu är det ej full middag — dock, den kommer hvad det lider. Ingen vigtigare, med hela samhällets väl närmare förenad fråga har under seklers lopp varit till afgörande af svenska folkets represenianter, än denna närvarande. Min röst betyder så föga bär i den stora församlingen, den är måhända blott som en ropandes i öknen, men jag håller mig vid den gamle vises yttrande: Ar detta verk af menniskor, så varder det väl om intet; men är det af Gudi, så kunnen j icke slå det neder; och röstar jag för förslagets antagande. Prosten Anjou kunde i egenskap af svensk prest icke antaga försleget, ty då det beröfvade Sverges presterskap dess genom sekler häfdvunna rätt att ega en bestämd röst vid afgörande af fäderneslandets vigtiga angelägenheter, och uteslöt den 414 af hitills gällande Regeringsform, borttoge det den säkerhet svenska kyrkan haft och bör hafva, att för dess bestånd icke bero af dagens växlande opinioner. Talaren kunde i egenskap af svensk medborgare icke heller antaga förslaget, ty det upphäfde en genom århundraden beprövad grundval för svenska representationsrättens utöfning, en grundval, som i sina grunddrag alltid egt beståvd och derföre skyddande återställt lugnet efter tillfälliga stormar, samt välgörande afvärjt de häftiga, ofta våldsamma och blodiga strider, af hvilka de folkslag lidit och ännu lida, som icke egt en dylik, af djupsinniga tänkare afundad grund för deras valrätt. Slutligen kunde talaren, i egenskap af undersåte åt Sverges uråldsiga lagbundna konurgamakt, icke antaga förslaget: ty häfderna hade lärt talaren att det enda och säkra skyddet för samhällets välstånd och folkets frihet, samt dess bevarande för fåväldets eler mångväldets förvillelser, vore en stark, af stadgade och genom tiden bepröfvade former omgärdad, men icke af småaktiga farhågor oroad, af med dagens nycker vexlande fordringar be. NE SSE AST NE SSK OO SUSSEN No