Aftonbladet – 18 september 1844, sida 2

sn, — — fkl MMMM af något värde för baronen och att han ej derpi fistade någon uppmärksambet, hvarföre Jakob tog den med sig på sitt rum; men några dagar derefter, då baronen häftigt frågat, om ban tagit något ifrån honom, hade Jacob, som vid ordet tagit, endast tänkt på penningar, eller deras värde, bedyrat, att ban under sin långa tjonstetid icke varit otrogen med det minst. Icke det minsta? bade baronen då i vrede utropat, och likväl ser jag upphävgd i ditt rum en ritning, som jag flera dagar saknat. Du börjar alltså icke allenast att stjäla, utam ock att ljusa. Fort ur min åsyn! Derpå hade Jakob blifvit körd ur rummet, men om han äfven var det ur tjensten, visste han icke. Han hade derföre tagit siu tillflykt till hr grefven och anhöll nu om hans hjelp och förord. Då Julian blef allena, erinrade han sig Arcionis bref och rödvändigheten af att snart besvara det. Han hade nu i den gamle Jakob fått det säkraste bud att frambära brefvet, och svart hade han det uppsatt, så kort som möjligt. Derefter ropade han på Jakob, som tills vidare vistades i grefvens hus. — Du skall bära detta bref, sade Julian, ej utan förlögenhet, tll signora Are.ow. — Signora Arcioni, br greve? sade den gamle tjenaren förvånad, nästan förebrående. — Läs det Jakob, du skall läsa det, tillade Julian häftigt, då Jakob ödmjukt wille urdandraya sig att emottaga det oförseglade brefvet. Antligen läste Jacob ofrivilligt: Hvad skall jag säga er, Antonia, då ert bref ger mig den sorgliga öfvertygelseb, att ni icke skall förstå det lugna språket af en man, som vaknat till besinning, men nu och alltid önskar er