Aftonbladet – 18 september 1844, sida 2

droppa rörer då icke mig, ty jag har redan här tömt den i fulla drag, genom öfvertygelsen att jag lefvat förgäfves. — Ni hade bordt gifta er, kära onkel! sade Julian. Då hade ett ädelt lefnadsmål framstått, — omsorgen för er familj. — Likväl sorg, afbröt Rerzow; men lemnom dettal Det vore orätt att framställa skuggsidan af äktenskapet för den, som står färdig att smaka dess mångbeprisade sällhet. Sig mig, kära Juban, har det nyligen varit underrättelser ifrån Schirmer? Jag ville väl råka honom ännu en gång. Når kommer han tillbaka? Julian svarade, att geheimerådet ännu icke kunnat bestämma sin återkomst. Det vore möjligt att den något fördröjdes; men ock att han komme förr än man väntade. Julian tog nu afsked, och då han hemkom fann han sin onkels gamle kammartjenare, som väntade på honom. Han påminte sig nu bvad baronen ssgt om Jakob, och denne började genast tala derom och bad grefven tillåta honom få bevisa sin oskuld, i den förhoppning, att ban, genom grefvens förord, skulle kunna återvinna sin gamle herres gunst. Julian tviflade derpå, men afhörde den gamle mannens berättelse och lofvade vara hans stöd, i händelse baronen icke vidare 103 sig af honom. Det var icke någon kapitalsörbrytelse, som låg bonom till last. Han hede städat sin herres rum och, efter befallning, lagt i ordning kringspridda papper på skrifbordet, då han fick se en gammal, nästan utnött biyertsritning, i hvars matta kulörer han igenkönde sin hembygd, sin födelseort. Ritningen. som fägnade honom mycket, trodde han icke vars