Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

utarbetniag, och dertigenom leda till ett snart slut på en menirgsstrid, som aldrig på längd kan vara för det allmänna nyttig. Förhållandet blef dock annorlunda, mine Herrar! Genom en egerhet i vår grundlsg blef det, säkerliger i alla andra konstitutionella länder oerhörda, förhållande möjligt, att den tanka, hvilken såsom gemersam uttalades af tre fjerdedelar af representationen, icke blef den segrande, utan en annan åsigt, den der hyllades endast af majoriteten inom den ena fjerdedelen deraf, lades til! grusd för det förstag, som genom en annan egarhet slutligen blef hvilande på riksståndens bord. Härigenom hafva de då förenade åsigterne åter blifvit splittrade. förhoppniagarne om ett snart och örskvärdt sut på dena stora frågan hafva betydligt försvagats, och är det derföre jag började med att säga, att det var msd ea sorglig käasla jag i d:g uppträd de på detta rum. Detta förhållande får dock cj iaverka på mitt omdöme i frågan. Det ru föredrsgnoa förslaget är nu en gårg hvilande, ganska mirga hafva dervid fästat sina förhoppninga, och jaz arser det derföre vara min piigt, att lika samvetsgrannt redogöra för de moliver, på hvilka jag i dag stöder mitt votum, som om detta förslag varit bygdt på den af mig förra gången hyllade grundsats. Jag anhåller derföre blott om Ridd. ech Ad. tillstånd, att få utveckla mina åsigter om nvågra af huvudpuokterna i det hvilande förslaget, hvarvid j:g hoppas Ridd. ocå Ad. godhetsfulia öv:rresade med bvad som breister uti både uppfattnisg och framstäilniog i en fråga, så vigtig och så hög som denna. H:ad dervid först måste komma i betraktande är :jilfva grunden för det hvianda förslaget, nemligen valrätten. Vid hvarje valleg synes det böra vara lagstiftarens syftemål att, gerom den grund som antages för valrätten, semhället må vara försäikradt, att uti dess representanters rådsleg bildningen, den oberoende iörmögenheten och sakkännedomen må viana inträde. Vid tillämpningen på det hvilanda förslaget af denna grundsats, att valrätten derstädes är utsträckt till en grad, som ännu icke funnits lämplig elt!er rådlig i rågot kändt semhålle. Den är till en början utsträckt till egare al ett jordvärde af tusende ritsdaler banko. Redan detta är i flera fall stridanda emot hvad j:g anser vara det rätta; enligt säkra beräkniegar komma dessa jordegarcs röster ovilkorligen att vid valen utöva ett nästan uteslutande ioflytande; men buiu.ida egarne af et så litet jordvärde, i anseendo till sin ställning uti samhället, äro i tillfälle att tillegna sig den bidningsgrad, som är nödvändig, för alt iätt kuaca utöfva denna vigtiga rättighet, huruvida det arbete, hvarmed de måste sträiva, för att förtjena daglig: bröd, lemrar dem nog. tid att irhbemta en noggrann och siker kännedom om de offentliga mäns karakter, lynne och förmåga, hvilka de skola invälja i representationen — detta lemnar jag till de:as bedömande, som känna förhållandet i alla länder, men synnerligast uli 1å.t fädernesland. Att denna valrätt ytterligare är utst:äckt till ägare utaf ett taxeradt jordvärde af 40 rdr bko är en sak hvarvid jag mindre fäster mig i och för vädan deraf, än derföre att jag är övertygad att denna så utsträckta valrätt sällan om någonsin kommer att utöfvas, och att detta innebär i sig sjelf nära nog en löjighet, åtminstone i deras ögon, som befattat sig allvarligare med dylika ämnen. Jag tror att det knappast i hela Svea land finnes en jordl!app, så liten (om han eljest är bebyggd, och tak öfver hufvudet måste väl dock en valman hafva) att den kan gå ned till detta låga värde. Hvarföre då låta deita stadgande inflyta uti en lag, som måste va:a afsedd att tillämpas på bestående förhållanden ? Dernäst har det synts mig anmärkningsvärdt, att den högre förmögenhstens velrätt är till en början inom hvarje distrikt för hvarje enskild individ mnedsatt till sex röster, hvilket antal jag anser vara allt för litet. Ehuru någon inskränkning af den högre förmögenhetens rösträtt icke äger rum i andra länder. och måhända icke heller år rättvis, när man, com här är föreslaget, utsträcker den lägre förmögenh:tens rösträtt till dess högsta potens, så vill jag dock medgifva, att billigheten kan fordra en sådan inskränkning, cmedan det äfven i vårt land möjligen skulle kunna inträffa i några, likväl bögst få valdistrikter, att en högre förrögenhet skulle kunna elldeles förqväfva de mindre trösternas inflytande. Att utsträcka dennainskränkving så långt, alt en ägare af ett större antal, t. ex. 50 hemman, skulle röstas ikull af 7 ägare al 4 åttondecels hemman, hvilka i de flesta landsorter uppgå till tusende riksd. taxeringsvärde, detia kan väl ändock ingen, med fästadt afscend2 på til ämpningen, arse för rätt. Om det nu likväl medgifves, att cn dylik inskränkping af den kögre förmögenhetens val:ätt kan hafva någon billighet för sig inom hvarje särskildt valdistrikt, så blifver den deremot u!komiigt obi!lig och, jag vågar säga det orimlig. då den utsträckes så långt, som detta förslag i ett s-drare momert stadgar, att den neniligen, som äger varätt inom särskilda vadistrikter, icke får utö va denna rätt inom flere distrikter än det, inom bviiket han har sin bostad, och der endast till det belopp af 6 röster, som förut är stadgadt. En gifven följd häraf, hvilken äfven på papper blifvit bevisad, är den att, inom en mängd distrikter, det förhå lande måste ioträffa, att icke blott den högre förmögerheten utan äfven den medelmåttige blir a Ideles utestängd från sin valrätt, som sålunda aldeles lemnas i hinderna på de läszste klasserne. Huruvida detta är rådligt, må enhvar göra sig sjelf reda för, men att det är obilligt, det synes mig vera gi vet. Att detia stacgandce äfven sakrar all grund i princip, det vågar jag påstå, ty det inflytande, som den hö. re förmögentete:s rös:mängd skulle hafva, kan EEE RS SERA RET ESR BA RA EA SETS