Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

grefven besvärat honom med gtitermålsörslag Kanske det gäller din vän Anna von Stein. Clar betviflade det. — H.n skall vara en libertin fortfor fadreo, och det vore illa, om din vän råka ut för en sådan. Minen ver uppgången, då de ankommo till da len; berg, beklädda med höga träd, omgålvo vä gen, och likt fallande regn fölio bladen för de skarpa höstviaden. Dalen blef allt trängre, hi och der framstack en skroflig klipp2, och vägen ojemn och stenig, kunde knappt synas. På sida brusade bergsströmmen i sin bädd, och allt min dre blef afståndet, som skujde dea fråa vägen Änd ligen syntes bus på kort afstånd — det va Brusenthal. De framkommo, buadar skällde, be jenter sprungo fram, och icnan de resande hun nit ur vagnen, voro husets fruntimmer nere oct emotto,o värnerna med öppna armiör. Saartset sällskepet vid thebordet i det prydliga, tiefli;: förmaket, der elden i kamiven spr dåe en välgö rande värme. Uader det fruarna pjöto af gaml: minnen och Aina, fru von Steins dotier, tryckte Ctaras band cch så förtjust betraktade sin vän. Jemförde Schirmer modrens och dottrens skönhet ty utmärkt sköna voro de begge, eburu vid olik: åldrar: modren lysande med yppiga, fulla for mer, dottren omsväfvad af ungdomens nyss ut vecklsde bebay. Samtalet blef snart allmänt; fru von Stein vände sig isycnerhet till Schirmer, som snart fann sig heromsstadd. Hen var ibland de tycklige, som i ella Hfvets förbållanden förvara! ett Jält och barnsligt sinne, hvilket alltid veri nöj!t med sig sjeli och verlden. Hans godhet och redligtet uttalade sig i hvarja ord, och under oppet af aftonen tillvann han sig sina nya vän. ners hela tilgifvenhet. Det ver sest då man åtskijdes. Clara delade sin väns sängkammare; de begge flickorna voro länge vakna, och under de få stunder de varit tillssmaanr, hade Claras Jjusa blick redan inträngt i Anna: bjerta, com låg cå kristallrent öppet. Det hyste likväl en gäst, hvar