Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

ej inverka på mera än det distrikt irom hvilket dem utöfvas, och der den är inskränkt. AU öfvervigt af den högre förmögenhetens valrärt är derigenom förekommen, så vidt skäligt är, och är en inskränkning derutöfver fullkomligt olimplig, då valrätten inom ett: annat dist ikt utöfvas i och för en heit annan, af den förra fullkomligt oberoende valförrittning. Slut!igen anser jag, hvad vallagen beträffar, att ålderm för både vatätt och velbarhet är för lågt tilltagen. Ehuru demokratiska man måhända will göra oss, så måste väl åtminstone älderns aristokrati hsfva något inflytande i vårt samhäl!e. Åldersbestämmelsen är här lägre, än den som i Norge och andra konstitutionella länder blivit ansedd såsom den lägsta för deltagande i förrättningar, som inverka på samhällets vigtiga:te angelägenh:ter. I fråga om valbarheten åter är blott det stadgan det i korthet inr ckt, att den som har valrätt äfven är valbar. Så långt är valberheten icte sträckt i de flesta asdra länder, som hafva korstitutionel!a författningar. Man har öfverallt ansett sig kunna utsträcka valrättigheten längre än valbarheten, emedan att den förra kräfver en minrre hög grad af bildnicg och insigter än den sednarb, och siledes kan utöfvas af ett större antal medborgare. Jag tror derföre att klokheten bjuder, synnerligen om des all mäsna valprincipen skule en gång blifva gällande ;m grund för vårt representationssät, att staiga gine kategorier, efter hylka valbarhetear inskräskes inom den ätminstone -re!stivt kögre örmögenhet:n. Endast derigenom kunde en ga.anti erhålas, att hufvudvilkoren för nyttigt deltagande i represestationen, nemligen bildning och ekocomiskt oberoende, stidsa skulle liggas til grund för valen. Att såvel valbarheten som yalrätten varit lika långt ut.träckte inom vårt land är visserligen ett inka t som kan fö as emot hvad jag nu haft äran anöra, men detta har kunnat ske, utaa några menliza följder, utaa någon våda, i skycd afen princip, som uti sig sjel! innebär ett konservativt element, nemligen pr neipen af korporationsv:l. Tages desna bort, så måste det konser:aliva element som nödigt och nyitigt sökas på arnaxr väg, och den enda säkra är höjning af villkoren for valba-het. För att nu öfvergå till de föreslagna förändringar I vår regeringsform, som äro införde i försl:get, så är den vigtigaste punktea den, som rörer bildandet af, hvad i förslaget kallas den andra kammaren, eller hvad man i andra länder under namn sf eenat, öfverhus eller tärsksmmare in ört, för att dermed erhålla ett konservativt clement. en återbållande krat inom riäsförsamlingen, rödig för att förekomma fattandet af öfverilsde besiut. Fö get inn:håller bir att denna kammare skall bestå a! så tilsägandes ett utskott af den första kammaren. Så långt bör jag egentligen hafva iotet alt anmärka emot principen, ty jsg kar vid lföregåenie riksdacar :örestegit samma bildningssält af en öfre eller som det här kallas andre kammaren. Jag beder de:vid pott att få invända, att jag då byggde detta förstag på kända grunder för den :ö:sta kammarens organisation eller på ståndsval. Nu deremot tror jag icke att denna pringip kan vara vä! tillämplig. Hvad som deck utgör en ärdå större olikhet emellan detta förslag och det af mig då framlagda, är att den garanti för frågornas behardlirg med sans, mognad eftertanka, och sskkännedom at ledamöterne i denna andra kammare, och hviläen detta förslag säkerligen velat söka och sökt i en högre ålder och uti en större kontinuitet för Jedamöterne i denna kammares verksamhet, är, i mia tanka, icke blott upphäfver, utan kringgången på ett sätt, som jag ur ingen synpunkt kan gilla. Det ör vemligen föreslaget, alt uti västan hvarje fråga, der de äldres, de erfarnares kammare skulle kunna anse det vara vådligt att antaga de förslag, som framställdes af den örste kammaren, deras oberoende skulle undertryckas genom ett sammanträde med den första kammaren. Donna så kailade riksförsamliog skulie dd af 475 ledamöter af den första kammaren, cch blott 75 af den andra, hvaraf en gifven följd bleve, au de förre dikterade lagen, och att det konicrvativa elementets återkällavde kraft vore fullkomligt fö:lamad. Hvarför: icke då så gerna öppet proklamera enkammar-systemet? Detta vore åtroinstone ärligt spel. Ett politiskt misstag arser ja en vara begånget i den del af förslaget, som in r, alt de, som en gång varit invalde i den öfra kammaren, icke skulle kunna, då de derifiån utgå, ö js i densamma vid nästföljande riksdag. Att misstag kunnat begås, får jag öppet tillstå, för r mig högeligen s ty den erfarenhet, som hist cr 085, bevisar allt det oriktiga och det farliga i sådant stadgande. Den konstituerande kam i Frankrike, lifvad af den vackra känsla att t allt för fäderneslardet, en känsla, i hvilken ;erenthes sagdt, gick för långt, förmenade, lik års Konstitutions Utskott, att ett alltför stort I till ipflytande skulle lemnas åt de afgående le e, om de, med det anseende de hade förvärfvat, m sitt längre deltagande i de allmänna ärender andliag skulle kunna återväljas. De beslöto va, att de icke skulle kunra återväljas. j att 500 å 600 personer, de mest erferne i la vore att tillgå vid de nya valer. Nation t tillskapades derigepom, och ur detta uppväxta k-regeringenp. Jag anser att denna lexa, historier nat, ej borde varit förbieedd, och att detta stadgande ej bör få inflyta i vår grundlag. En annan serdeles vigtig prir ord inryckt i 73 S, der det slutna sedlar, alla andra omrött votering,. Detta stadgande, som teradt inom Stånden vid sista r de flesta punkter då vidrördes är med några få Val ske med sr genom öppen ig varit diskuehuru för öfrigt. flutit helt obe