Aftonbladet – 14 september 1844, sida 2

sina besök. Ea stund dere tr och nu, som alltid, då hen voro hans terkar unser hem enda mil, den älskade Aer fruntimmer stålt i förhå blivit upplösta som ingånt , kände var icke en stormande In hetsadt blod, uten en stilla siigh fröj?. : Imedlertid förgick tiden, som satt för silt vistande på Bri fettniog tog hen afsked af den döttrarna, tröstade dem så återseende och lofvade att of Stein tackade han för bene famnade Anna, som blifvit k en dotter. Då han var rest, 5 vande med saknad hvad. han men följande dagen infann siz återbragte lif och glädje. H.a och då han numera syntes bekant, ver allt tvång banr liga kretsen. Ailtifråa bö setser, hans fina umgärgeston dessa utmärkt bildade fruniie som skulle fu von Stens lefnadsåsigter mera passa för hennes utseende mer kunnat utbilda qvinlig skönhet. å tljufva Atnas troilzrets var aerhat då hon för honom h cke blott sina yltre tjusande vå innersta af sin sköna, känslofnila i enslicheten och af en öm ac hela bennes väsende natur oc läsning hade riktat hennes en drömd idverld föresväfv tigt om den slöja, som d gång för herne lyttes af hand. i r or r han afrked — :s Brusentbal, ktede åt ett hade han til som lika Jätt a bvad han nu sa af elt uppen Ooutsäglig :merådet utMed manlig e makan och fullt med snatt ve. Fru vor skap och Omr honom som oc de qvarbli jr dem alla; ve Julian och 2 ru oftare, mm en gammalt : den förtro— hen3 grundi nit censvar ho3 V.1 tycktes, ;t och gladare in, äfvenson öja anspråket på : tien ether ska, vef han, isyn: utvecklade utan ock det ji Upprostrad pbilded mor, var tull, och vald : men äfven na; och lyckvorbiigheten, en 2, skonande följer.)