Aftonbladet – 13 september 1844, sida 2

består af de ihärdigaste och till sin ställning mest ivflytelserika, har en förundransvärd makt, at! draga alla ännu vacklande eile: mindre bestämda med sig in i den kedja af föreställniogar, som utgör korporationens egentliga väsende, samt att i denna riktning alltmer lI:kasom förskansa sig emot inflytandet af tänkesätten utifrån. Detta törhållande ger nyckeln till allt hvad man kaliar kotteri-anda, likasom det utgör den egentliga förklaringsgrunden till all den fanatism, som man fiaaer alstrad af sektväsendet i religionssaker. De: är också icka utan, att ett slags sådan religiös fanatism för Riddarhus-elementets bibehållande demna gången hann upparbetas, tildess representationsfrågan förekom, och häraf ensamt kan man förklara möjligheten af den ofantliga motsats i omdömen öfver vissa saker och personer, som kommer att fortfara inom Riddirhuset eller P-esteståndet, emot dena stora allmänhetens, som är utom dessa båda rum. En annan sak åter torde synas mången svårare att förklara, nemligen hvaraf det kommer, att Presidenten vor Hartmansdorff kan utöfva ett så stort inflytande på Riddarhuset, att majoriteten stundom synes följa hans lystringsord i hkt och olikt, oaktadt hans argumenter ofta äro så skefva och sofistiska, att de ej uthålla den miasta oväld:ga granskning. För att begripa detta, måste man först ihågkomma, att segheten relan i och för sig sjelf är en betydande kraft. Hr von Hartmansdorff drar icke i betänkande, att om så behöfves, yttra sig flera gånger i hvartenda ämne, och släpper aldrig diskussionen, så länge han ej kan känna på sig, att majoriteten följer honom. Detta är icke möjlist för någon af dea motsatta meningen att göra after; ehuru det icke vore något ondt i sig sjelf, skulle likväl något hvar af minoriteten likasom skämmas att utan återvändo sätta församlingens tålamod så på prof, då han ändock visste sig vid en påföljaude votering skola förlora. Sedrmera begagnar herr von Hartmansdorff uti sin dialektik vissa småqvickheter, hvilka ingalunda hålla stånd inför ett mera granskande omdöme, såsom t. ex. det uttrycket härom dagen: om man kunde äta jrn, så skulle vi äfven få det kontant betalt; men nu måste wi lemna det på kredit, emedan det ej är en matvaran, och flera dylika. Ett så dant infall är i sjelfva verket så simpelt och fattigt som något kan vara, men imedlertid finnas på Riddarhuset icke så få, hvilka nu en gång fått den föreställningen, att berr von H. är — hvad vet jag — kanske ett snille, och som der öre vore fårdige att klappa händerna åt hvad hels! ban kan yttra, derföre att han kan vara på förhand säker om den slutliga framgången. Med et! ord, förklaringen ligger wi sjelfva det faktum att en ton en fårg bildat sig så öfvervägande att både sakens beskaffenhet och objektiva skä för dess skull förbises. Ett ibland de mest ta lande profven härpå hade man härom dagen vic frågan om titlarnes borttagande, der de som yr kade på bifall till förslaget lågo så öfver i dis kussionen, att ej ett enda skäl på andra sidar anfördes, som icke blef komplett nedergjordt; och ändock behöllo titlarna segern med en stor plu ralitet vid omröstningen.