Aftonbladet – 13 september 1844, sida 2

(Insändt.) Man väntar sig af Aftonbladets opartiskhet et rum i tidningen för nedanstående lilla tänkvärd uppsats, och alt den måtte införas utan någr tillägg eller gemena noter. Svenske Riddersmän af år 418441! Fäderneslandet har mpyiigen varit i fara, me det har icke gått under, tack vare det svensk; ridderskapet! Man har velat beröfva oss rättigbeler, den våra tappre fäder förvärfvat sig på ärans fält liksom hade man härmed velat säga Oss: att v ej äro hvad fäderne en gång voro. Jemfören di det flygda och närvarande, rådfrågen bäldern: om vi hafve vanslägtats, eller icke. Historier skall svara: Varen lugna, J dödliga afkomlinga! af det odödliga; der en Baner, Sture, Oxonstjerna, Torstenson och Wrangel stått, der står nu en Palmstjerna, Lef:2, Hartmansdorff, Rääf och Lewenhaupt jemte så många andra värdiga re presentanter af riddarelifvet i norden. Detta måtte mer än allt annat bevisa att förtjensten går i arf eller som är detsamma: att Sverges adel förtjenar sin representatiovsrätt. Det i sig sjelf stora kan aldrig bli obetydligt I nya former stiger det upp ur hvarje förstörelse för alt lysa, värma och leda menskligheten til ett sturt mål. Den som tviflar härpå — han läs Sveriges anor, af Beskow, eller Svenska ridda rehusets matrikel. Svenske Riddersmän! Hafven I ej, som for dom, visat verlden det sublima i eder blygsam: het, i eder eftergift, i eder förmåga till störst: