Aftonbladet – 13 september 1844, sida 2

en egoism, som jag icke väntat. Ilur heter dir mynäl:ng? — Julian Treilhac. Hans fer var en emigrerac grefve, som utur Frankrike räddat ea högst be tydlig förmögenhet, samt gilte och bosatte si; här. Modren var min syster, och då hon do; någon kort til efter mannen, anfört: odde hon rie soner. Han är nu snart myndig, Gud ske lof Clara betraktada den känslolöse mannen mec en blick, i hvilken förvåning och ovilja blandade sig; Schirmer blåste starka rökmo!n ur sin pipa hans fru måste ånyo sfledande framstå och be rättade, att i grannskapet af residenset en slägting, hvilken hon högt älskada och värderade ezde en landtezendom, dit hon och hennes dött rar blifvit bjudna att tillbringa den tid, Schirme: komme att vara borta på sin snart intsäffande resa till Italien. — Till balen? frågade Ronzow. Hvad hop. pas du finna der? Bed:ögliga värdar, röfvare och mördare, tusende prejerier och besvärligheter, för att få skåda en mörkb:å bimmel, stela ctronun. der, gamla murar, några marmorbiock och styrmpade bilder, bvilket allt du ber på närmare hål och äfven så vil kan tänka dig. Läs Nicolal och du skall bli hemma. — Jag bar läst Nicolai bok, sade Schirmer den skall vara mig till mycken nyt!a. För öfrig har j:g affärer der, och boppas äfven finna nöje Rerzow såg på klockan, tog afsked af funtim merna, tryckte sin ungdomsväns hand och björ honom till sig följande dagen klockan eltva. Scbis mer föjle honom ut til korridoren och, då har återkom i rummet, slog han ihop häpderga och utropade: Hvad kar det blifvit at denne Rerzow som var den mest öppna, ä!skvärda yngling, Nf vad af allt högt och skönt, känslig för det god: och rätta? — Nu, kall och sluten, tyckes hal endast hafva sinne för djurisk vegetation. . — Kanske gör du honom orält, sade fru Schir mer. Det måste halva varit en bitter erfarenhet