Aftonbladet – 9 september 1844, sida 2

ä!derdom:krämpor, eller om dessa icke kunra fördöl jas, blunda för dem. Dessutom, icke födes någor fulfärdig till statsman, lika litet som till poet elle hjelte genom blotta barnsbörden. De medfödda an: lagen måste utvecklas, bildas, fullkomnas. Så måste ock nationen uppfostras till lefvande anda af politisk frihet; och detta kan icke ske annorlunda än genom en lämplig statsörfattning. Men, svaras det, den nu föreslagna statsförfettniogen är olämplig m. m.; och så kommer man in på kapitlet om dess många misstag, fel och brister. Ifrån den tid Lykurg gaf en konstitution åt Sparta intill dess Norges i Eidswold stiftade grundlag belyckligade vårt brödrafolk, har ännu ingen statsförfattniog mig veterligen uppstått, hvilken varit fri från fel och brister, de der efterhand måst afbjelpas. Så nekar jag visst ieke att den nu föreslagna vallagen beböfver pödtorfteligen ändras och förbättras; men bristerne vågar jag tro fianas mer i detaljerna än i de konstituerande principerna. Man må strida huru tapper: som helst mot idåen af samfåldta val, så går dock i tidens fullbordan denna ide segrande fram, icke blott inom vårt land, utan öfverallt der en sannt liberal konstitution kommer i fråga. Men jag skall nu upptaga till förklaring några af dessa olyckliga stadganden, hvilka af nästan alla ströskriftsförfattare och i dag likaledes af de redan inom detta rum i ämnet sig yttrande talare hafva med sammanstämmande röster bifvit fördömda. 1:0 Den af Ulskottet föreslagna valcensus är så låg, att den bringar valrätten i massans händer det vill säga, i den råa obildade hopens. Man erinrar sig då icke, att valen äro indirekta; att hopens eller massans makt icke sträcker sig längre än till val af elektorer; att äfven i detta val deltaga de bildade inom gället, iall sådana der finnas; att merendels desse allt hittills gifvit ton vid sockenstämmorna och beredt besluten, i bändelse de vunnit och förtjenat allmogens aktning och förtroende. Har man många exempel på, att allmogen, när den vid sockenstämman skall välja ett ombud, dertill utser den opålitlige, den oduglige, den oförståndigo? Har det aldrig händt, eller rättare — händer det -ej oftast, om ej alltid, att den dugligaste, erfarnaste och mest ansedde väljes, och icke sällan en ståndsperson, der den finnes? Finnes det någon ef oss, som kan jäfva denna sanning? Förr har man antagit, så i samhällslifvet som i det enskilda, att folket alltid varit och är lyckligt i sådana val, likasom af instinkt väljer den bäste, om det icke förledes eller förvillas. Skulle nu det svenska folket just vara ett undantag från denna regel och i landets vigtigaste angelägenheter slå sig ner med sitt förtroende på lycksökare, folkledare eller rabulister? Må det förlåtas mig, att jag icke sätter tro till ett sådant prat, emedan jag vid mångfaldiga tillfällen sett raka motsatsen. Jag är fullt och innerligen öfvertygad, att på de flas ställen valdes de mest ansedda och förtroendevärda medborgare, vare sig adelsman, prest, bonde elhtw ståndsperson. Och hvad dessa tioriksdalerskarlar be träffar, hvilka nu väcka en så panisk förskräckelse bar man då rätt betänkt, hvad hela deras röst rät betyder? Huru sällan skall det vara möjligt att inom en socken sammanleta och sammanfösa 100 sådana och rär man då ändtligen fått ihop dem, så betydei hela samlingen knappt mer än en bonde på ett fjerdedels mantal. Visserligen är denna faran stor? Men på huru många ställen skulle ny omröstning be gäras för tillsättandet af en valman? Månne ej på 99 af 400 hela affåren stadnade vid, att af någor ansedd man inom socknen det erforderliga antale valmän föreslogs, antogs och befullmäktigades, hvar efter den revolutionära socknestämman upplöstes. Så bar det tillgått hittills; cch nog fordras det en oct annan meansålder, innan ändring härutinnan sker Intresset för riksdagsförhandlingarne är icke så ha stigt väckt; åtminstone tyckes slummern ännu ver: temligen djup. Bevisen kunna hemtas ur årets krö nika. 2:0 Har Utskottet icke vederbörligen sörjt för ga rantierna af högre bildning och sjelfständighet, enä det åt kunskaperna och embetsmannakallet icke gifvit mer än en personel röst och åt rikedomen icke mer än högst sex. Den gärd af aktning och förtro ende, Utskottet tilldelat den högre bildningen, är politiskt hänseende den första inom vårt land. At klassificera den eller gifva flera röster åt en högre är åt en lägre embetsman, lärer väl blifva temliger svårt, enär hvarken rangordning elier akademiska specimina lämpligen torde kunna indragas i bestämniogen af rösträtt. Hvad åter sexröstberäkningen för rikedom beträffar, har Utskottet i detta fall, om man bemtar ledning från andra länders konstitutioner, snarare peccerat ia excessu än in defectu; ty så vidt jag känner, finnes ingen vallag i hela det civiliserade Europa, som tilldelar åt någon individ, vore han än den störste millionären, mer än en personlig röst. Franska chartan, som annars genom sin höga valcensus hyllar rikedomens sjelfständighet, har derjemte uttryckligen stadgat, att ingen får utöfva valrätt mer än i ett arrondissement. Utskottets vallag är således uppmärksammare mot rikedomen än någon annan. 3:0 Har Utskottet derigenom, att det utesluti från valrätt innehafvare af förtroende embeten och sronobeljente, beröfvat dessa medborgare deras poitiska rättigheter, nedsatt dem under backstugusit(aren och begått en uppenbar orättvisa såsom emot len slörre förmögenheten, äfven mot den högre emERNER SST NR LAN EET