Aftonbladet – 9 september 1844, sida 2

förespeglade mig obetänksambeten i att företaga resor på en tidpunkt, då man med hvarje ögonblick har att vänta sig en ny syndaflod; du kommer ner åt gätterna, — sade de, — der intet Ararat finnes på en hel dagsresa, du ser sjelf bur det regnar småsten från alla väderstreck, professor Grutbausen har förklarat att hela året blir sig likt i anseende till vissa gemena fläckar på solskifvan, den store Mänchhausen är af alldeles samma mening, och den ryktbare Sondershausen förespår, att det kommer att regpa på samma sätt i tio år; blif då heldre qvar i din lugna bostad på Noachs ark, — det är verkligen sannt att jag, af pur försigtighet, hade i Stockbom tagit in på det välbekanta Noachs Ark vid Lilla Nygatan, — och slå ifrån dig sorgen på ett mindre neplunistiskt visl Min kinesiska envishet besegrade likväl alls dylika betänkligheter; jag sxlade regnsiationens macintosh och spände upp öfver mig tålamodets sidenparaply, samt begaf mig åstad pzu gre du hezard,. Jag sitter nu efter allehanda äfventyr : och suger solsken, — ack, ett sparsamt! — i det lilla trefliga Grepnas körsbärsluader; Wettern ligger der med sitt smaragdgröna, genomskinliga glas så skön inunder mig, och en mild landvind, blandad med en ether-ren svalka under öfverfarten af det stora vattnet, pustar då och då emot mig från Westergötblands slätter. skingrande melankoliens gråa moln från min panna, liksom den från himlafistet undanjgar de söndriga sommarskyarne bortöfver Brahehus pittoreska ruiner och bakom Ombergs siolta höjder. Jog vet icke om någon före mig gjort den pikanta observationen, att Sverge är etti pittoreskt afseende serdeles rikt lottadt land. Man behö!ver annars visserligen icke ega hela en kines skönhetssinne, för att finna detta. Så vidt jag kan döma efter de olika turer, jag i olika riktningar gjort genom Sverges flesta provinser, finres det knappast nog någon ort, som icke har stt uppvisa sina egendomliga naturskönheter, om de också icke alltid precist ligga utred landsvägen. I de trakter, jag sednast genomflackat, har ingen dagsresa varit uten sina frappanta eller intagande nordiska teflor.